Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
HANS HILDEBRAND.
slöhet hos köttet och genom under huden utgjutet var, gifva
efter, då man trycker på dem med fingret, man förfaller i dvala
får ovilja för läkemedel — på svenska kallas denna sjukdom och
sclioerbuch (skörbjugg) och synes den uppkomma genom ätning
af salt mat, som ej vederbörligen smältes, samt af den kyliga
utdunstningen från murarne. Om man öfverklädd’ väggarne med
bräder, får denna sjukdom icke så stor våldsamhet. När den
håller i sig länge, bör man häfva den medels användande
af malörtsdekokt, liksom man kan hjelpa sten med att koka
gammalt öl samman med smör. Mest prisas de läkare, som
med enkla medel häfva sjukdomarne. Äfven äro de omtyckta,
när de med naturliga skäl öfvertyga, att om gubbar gifta sig
med flickor, gossar födas snarare än flickor, eller när de med
hugs valande ord intala sjuka att, för att få helsa, uppsöka
grönskande och ljufliga orter, der de kunna få höra foglar, ja äfven
grodor. Kirurger finnas i stort antal i Norden, hvars inbyggare
knappast låta en dag gå förbi utan slagsmål. Podager är i
Norden en aristokratisk åkomma. Huru hr Svante Nilsson
kurerade anfallen liar jag redan i det föregående omtalat,
Men, torde läsaren fråga, hvad har allt detta att göra med
den kyrkliga disciplinen? Jag fritager mig från att svara genom
att instämma i frågan. Så mycket är visst — hvilket jag redan
i det föregående antydt — att Olai Magni framställning icke
tillfredsställer vår tids anspråk på systematisk uppställning. Men
det lilla, som här blifvit anfördt, torde vara tillräckligt, för att
visa, huruledes lians historia innehåller synnerligen mycket, som
är väl vardt att taga vara på för dem som vill känna
medeltiden, och att den derföre ej får vara för vårt vetgiriga slägte
en tillsluten bok.
Jag Jiar i det föregående några gånger liaft anledning att
tala om de i Olai Magni arbete förekommande figurerna. I den
första upplagan, den latinska, i Rom tryckta, äro dessa ganska
stora och placerade ofvanför kapitlen, sedan de genom tillfogande
af ornament fått sidans bredd. Samma figurer äro införda i den
italienska upplagan från Venedig. I Basel har man deremot låtit
göra nya figurer till formen litet mindre och i flera hänseenden
afvikande.
De italienska originalfigurerna äro ganska märkliga. Några
äro visserligen rena konstruktioner ocli derföre af intresse
endast för kännedomen om 1500-talets uppfattning. I en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
