Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viii
öfversigter och granskningar.
Förf. har utskiftat sitt verks första del, i hvars undertitel
»Armfelt och Gustaf III» tydligt angifves skildringens såväl gräns som
hufvudsakliga innehåll, i 9 kapitel. I det l:sta, »Ynglingaår och
vandringar 1757—1780», upplyses man bl. a. om att Armfelts
födelsedag ej, såsom vanligen uppgifves, var d. 31 Mars, utan d. 1 April 1757
och att han i dopet fick endast namnet Gustaf samt först senare upptog
namnet Mauritz, antagligen efter den ryktbare marskalken af Sachsen,
under hvilken hans fader hade tjenat. Man får för öfrigt vid
läsningen af detta kapitel bekräftelse på den satsen att »arten röjes hos den
unge», ty A., beryktad för sitt långt in i mannaåldern drifna galanteri
— för att nyttja förf:s skonsamma uttryck —, befinnes redan vid
16 års ålder svårt anfäktad af hjerteqval men glömmer snart sitt
»föremål» i beundran för nya och ständigt nya skönheter och är 22
år gammal hjelten i en roman, som slutar med tvänne makars
skilsmässa. Den romanen utspelades i Varsjav, under den utländska
resa, som A., i G. M. Sprengtportens följe och i afsigt att gå i
främmande krigstjenst, 1778 snart sagdt nödgades företaga för att
undandraga sig Gustaf IILs blickar. Konungen var nämligen långt
ifrån nöjd med dåvarande gardesfänriken Armfelts hetlefrade
uppträdande och obetänksamheter i Stockholm. A. lemnade Sverige i
fullständig onåd, men återvände dit i gryningen af den gunstens
dag, som skulle blifva så lång och varm. Omslaget skedde i Spa,
der konungen och A. vistades sommaren 1780. Hvad vållade
förvandlingen? Den högförnäma badsocietetens damer, som A. vunnit
för sig och som medlade hos konungen. A:s älskvärdhet —
utrikes-vistelsen hade förändrat honom mycket till hans fördel — hans
glada lynne och den omständigheten att »han var vacker som en
Apollo» gjorde det öfriga. Gustaf fäste Armfelt vid sitt hof; han
utnämnde honom (1781) till kavaljer hos kronprinsen. —
Andra kapitlet, »I Gustaf IILs hof 1780—1783», innehåller
skildringen om huru Armfelt från sin blygsamma post och till en början
i rollen af en lyckad »maltre des plaisirs», med dennes friheter
samt tillfällen att förtroligt närmas konungen, stiger i hans ynnest,
så att han efter tvänne år erhåller ett af de högsta hofämbetena,
öfverste kammarjunkares. En träffande förklaring af denna i styrka
hastigt växande intimitet, hvilken samtiden ensidigt tillskref A:s
förmåga att »hålla konungen vid godt humör», tyckes herr Tegnér
lemna i dessa ord: »Tvifvelsutan hvilade deras (könungens och
Armfelts) inbördes förhållande på en djupare grund än sällskapsnöjenas
och tidsfördrifvets : de förstodo hvarandra ej mindre i allvarets stunder
än i glädjens. Det fans mellan dessa båda rikt begåfvade män en
ömsesidig sympati, som ej blott berodde derpå att de i ovanlig
grad förenade tidehvarfvets företräden i fråga om yttre skick och
umgängesbildning. I mycket olika voro de i det hela likstämda;
båda egde de till sitt förfogande en snabb tanke och en sällsynt
rörlig inbillningskraft, hvilken helst riktades mot stora mål, ofta
utan att taga svårigheterna i betraktande, stundom äfven utan att
vara för mycket nogräknad om medlen till målets vinnande.» Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
