Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vIIi
öfversigter och granskningar.
säga med sådant behag, att läsaren nästan glömmer det fula i sak
för det vackra i form. Armfelt och hans älskarinna voro barn af
sitt tidehvarf, säger hr Tegnér. Det är sant, det tidehvarfvet
hade för sed att vara sedeslöst. Men »en dépit du siècle et
de la mode» fick ju fröken Rudenschöld »till sin förvåning» se
sitt »felsteg» strängt b edom dt. Vigtiga bidrag till fröken
Rudenschölds karakteristik och historien om hennes ställning till
Armfelt innehålla hennes egenhändiga, af förf. bland Armfelts papper
påträffade, ända hittills okända »Mémoires». De äro, enligt förf.,
skrifna antagligen halft annat årtionde tidigare än hennes
välbekanta tryckta apologetiska sjelfbiograti och hållna i en vida
sannare och gladare färg än denna. Men så nedskrefvos de
också på en tid, då hon ännu ej blifvit den botfärdiga Magdalena,
I detta kap. skildrar förf. vidare Armfelts ställning till de personer,
som jämte honom stodo konungen nära vid denna tid: E.
Schröderheim, A. Fr. Munck och J. Kr. Toll. När Armfelts inflytande, så
som under denna period, icke längre stannade vid förord för en och
annan ämbetssökande eller viel att skaffa honom del af konungens
åsigter i vigtigare ämnen — tv dertill hade det förut inskränkt sig —,
utan när han började nyttjas i offentliga värf och sjelf begynte känna
lust efter att ingripa i sådana, då inträdde helt naturligt en
brytning inom gunstlingskretsen. Armfelts gamle vän och medarrangör
af hofvets förlustelser blef snart öfverflyglad och förbittrad. Muncks
afund gaf sig luft i häftiga utbrott, och endast konungens bemödande
kunde hindra ovänskapen att bryta ut i öppen fejd. Men Toll —
från första början föremål för Armfelts ovilja — stod honom orubblig
i vägen, tills 1788 års krig, för hvars motgångar Armfelt ej underlät
att inför konungen gifva honom skulden, beröfvade honom det
öfvermäktiga inflytande han 1786—88 utöfvade på Gustaf IILs politik.
Det var först under fortgången af detta krig, som Armfelt
började spela en verkligt politisk rol, dock icke på det sättet att han
bestämmande inverkade på konungens beslut, utan derigenom att han
bragte dem till utförande med en trofasthet och redobogenhet utan
gräns. Hr Tegnér har egnat de tre följande kap., »I Finland 1788»,
»Folkväpning, riksdag och krigsrustningar 1788—1790» samt
»Armfelt och hans brigad 1789—90», åt denna ärofulla del af Armfelts
lif. Först och främst fritager hr Tegnér Armfelt från att hafva
varit pådrifvaren till angreppet på Ryssland, hvilket länge, men
»fullkomligt orätt varit uppfördt på hans syndaregister.» Han fick
nog del af planen till ett sådant, men han gillade det ej. När
beslutet derom en gång var fattadt, då jagade Armfelt ali betär\ksamhet
och tvekan på flykten. Ärelystnaden, fosterlandskärleken,
ungdomsblodet och krigiskt påbrå togo ut sin rätt, och han kastade sig lika
oförskräckt in i stridens tummel, som han mellan drabbningarna grep
sig an med den trassliga utredningen för kriget. På våren 1788
skickades han öfver till Finland, såsom det hette för att exercera
Nylands regemente, hvars chef han blifvit året förut. Men han skulle
derjämte väcka upp kriarslvstnaden hos finnarna. Han använde der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
