Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forssell, erik benzelius den yngre.
XXIII
För Benzelii framtid blef lians utländska resa bestämmande genom
den varma kärlek till handskriftsstudier som slog rot under densamma,
särskildt under vistelsen i Bodleianska bibliotekets boksalar. Till
hans lycka blef kort efter hans hemkomst till fäderneslandet
bibliotekarieplatsen i Upsala ledig. Och svårligen kunde Regeringen träffat
ett bättre val, än när den år 1702 till denne plats kallade den unge
lärde som ännu ej fyllt sitt tjugoåttonde år. Och om det äfven
syntes de akademiska fäderna högst anstötligt, att en så ung man
utan några akademiska biblioteksmeriter insattes på en med dem
jämnstäld plats, så hade dock den gången den rätte mannen kommit
på rätta platsen. Han var som skapad att taga vård om denna
dyrbara boksamling och invigde i dess historia en ny tid.
Om Biblioteket och Benzelii verksamhet som dess föreståndare
har förf. intressanta upplysningar att meddela. Det är sannolikt ej
mången läsare som förut vetat, huru för denna tid betydande i
jämförelse med andra offentliga boksamlingar Universitetsbiblioteket
framstod med sitt tal af 30,000 volymer. Och mot denna inre
rikedom svarade den glans i yttre anordning medelst färger,
gips-kapitäler och porträtter som man sökt gifva Gustaviani öfre våning,
dit samlingen flyttats 1691 från en äldre byggnad å
Domkyrkoplatsens nordvestra hörn. Den motsats mellan fattigdom och rikedom
som så ofta möter oss i den tidens Sverige, framträder dock äfven
här, då ju bibliotekarien i böljan blott hade en stol och i svårt
regnväder man »ingenstädes kunde vara torr». Detta sista af
Benzelius fälda uttryck tyckes dock ej hafva gält de 2 stora boksalarne
utan det galleri som sammanband dem, hvars på hans föran staltan
omlagda tak ej gärna kunde hålla tätt, då husets eget yttertak var
så bristfälligt, att vid starka yrväder 2 karlar måste arbeta en hel
dag för att skotta bort snön från Gustaviani vind.
I tjugu år verkade emellertid den lärde mannen inom dessa
murar, aldrig hvilande, altid ifrig att öka sina skatter och
fruktbar-göra dem och aldrig fällande modet, äfven när under stora ofredens
tid olyckorna i förkrossande rad bröto in öfver fosterlandet och alt
utom äran syntes hopplöst förloradt. Det oförtrutna arbetet blef
hans tröst. Till lycka för honom var förrådet som skulle beherskas
ej af denna öfverväldigande massa, som i våra dagar kan komma en
bibliotekaries verksamhet att likna rullandet af Sisyfi klippa, ej häller
besväret med läsares betjänande mer än en ringa del af hvad det
nu är. Och saknade han vaktmästare ända till mot sista året, var
dock ordinarie tjänstemännens antal redan då tre, under det i den
dag som är de ej äro flere än fem. I början hade han ock vid sin
sida den förtjänte och verksamme v. bibliotekarien Enberg, som under
de trenne företrädarnes tid hufvudsakligen haft bibliotekets vård i
sina händer. Därför kunde ock Benzelius själf få mera ostörd
hän-gifva sig åt de vetenskapliga studier som för alltid förknippat hans
namn med vår lärdomshistoria.
Ingenting i förf:s bok är i så hög grad förtjänt af vårt
erkännande som den pietet rned hvilken han tecknat detta skede i Ben-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
