Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l xxviii
öfversigter och granskningar.
bana i Sverige, qvarlemnade ett bittert minne, och ■ Ehrenström
hörde icke till dem, som lätt kunna förgäta hvad andra mot
honom brutit; åt sitt ännu på ålderdomen oförkolnade hat mot sina
förföljare ger han i sina anteckningar ofta luft. Hans skaplynne
var icke, såsom hans olyckskamrat Armfelts, öppet, lifligt,
uppbrusande; hans känslor gingo på djupet, medan hans väsen föreföll
kallt och förbehållsamt. Det intryck, som Ehrenströms personlighet
gjorde på samtida, torde icke hafva varit sympatiskt. Han ansågs
såsom en slug och beräknande man, hvars skarpa förstånd var
mäktigt af hemlighetsfulla och farliga planer, och som ej blott när det
gälde sjelfförsvar, kunde vara »illsnidig», såsom en samtida
(Adlerbeth) karakteriserat honom. Äfven Ehrenströms egen berättelse
bestyrker, att samtida ansett honom, redan i unga år, såsom
»tillsluten, förbehållsam och ogenomtränglig», och »en farlig man».
Dessa omdömen må hafva varit orättvisa, men de låta förklara sig
genom det omedelbara intrycket af mannens personlighet; och det
måste medgifvas att denna, äfven sådan den i anteckningarne
träder oss till mötes, icke i och för sig har något tilldragande. Till
skuggsidorna i hans karakter hörde utom oförsonligheten, en småsint
misstänksamhet och benägenhet att tyda allt till det värsta hos dem
som han ansåg vara sig obenägna. En egendomlighet, som
Ehrenström hade gemensam med många af sina samtida — äfven med
konung Gustaf — var derjemte en viss böjelse för hvarjehanda
vidskepelse: han trodde på aningar och drömmar, fäste sig vid
bemärkelsedagar o. s. v. I allmänhet visa hans anteckningar en viss
benägenhet att fästa öfverdrifven vigt vid det lilla i lifvet och röja
drag, som icke låta sig förena med ett fritt och stort sinne.
Ehrenströms berättelse eger den sjelfbiografiska formen och
skildrar på ett mera utförligt sätt hans lefnadsöden till den tid då
han, nära femtioårig, (1811), flyttade från Sverige till sin
födelsebygd Finland, sedan detta land kommit under ryskt välde. Efter
detta år meddelas endast korta anteckningar rörande hans första
verksamhet i sin födelsestad Helsingfors, hvars nybyggnad efter en
stor eldsvåda han ledde på grund af offentligt uppdrag, samt en
lista på befordringar och utmärkelser af Finlands nya styrelse, hos
hvilken han åtnjöt stort anseende. Han fick titeln af »verkligt
statsråd», var några år ledamot af finska senaten och innehade ett
par ryska ordnar. Listan på befordringar slutar med årtalet 1825;
först 22 år efteråt, 1847, slutade Ehrenström vid den höga åldern
af 85 år sina dagar.
Framställningens egentliga kärnpunkt ligger emellertid i
skildringen af författarens lefnadsöden under slutet af Gustaf III:s
regering och förmyndarestyrelsen. För dessa år eger den ett
betydande historiskt intresse och värde för den historiska forskningen.
Dels yttre omständigheter, dels framstående begåfning och tidigt
vunnen skicklighet att föra pennan bragte Ehrenström redan vid
unga år i beröring med åtskilliga af samtidens framstående
personer. Full af upp 1 y s 11 i ngs t i cl c h va rf v c t s republikanska idéer, och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
