Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L xxVIii
öfversigter och granskningar.
fel. Bland dem anmärker han som ett af de förnämsta, att Gustaf
ej förstod att bära medgången så väl som olyckan och meddelar
karakteristiska drag af konungens segerberusning efter det lysande
slaget vid Svensksund. Äfven från Gustaf IILs sista dagar
och tiden närmast efter hans död lemnas intressanta detaljer,
hemtade dels ur den ofvan omtalta källan, dels ur egna personliga
minnen.
Med konung Gustafs död inträdde en förändring i
Ehrenströms så väl som i de andra Gustavianernas öde. Frivilligt, uiaii att
afvakta att han, som så många andra af den mördade konungens
vänner, aflägnades genom den nya styrelsen, begärde han sitt
afsked ur kabinettet och bosatte sig på sin egendom Djurö i
Stockholms skärgård. Samtidigt gjorde han med Armfelt, som på
sommaren 1.792 lemnade Sverige, den öfverenskommelse om en
brefvexling i politiska ämnen, som blef af så olycksbringande
inflytande på hans lefnadsöden, samt knöt genom Armfelts bemedling
bekantskap med fröken Rudenschöld. Redan under Gustaf IILs
tid hade Ehrenström ofta brefvexlat med Armfelt; men något
förtroligt förhållande dem emellan hade icke egt rum. Inför den
mäktige och öfvermodiga konungagunstlingen hade den unge
kansli-tjenstemannen känt sig såsom en underordnad person. Någon
lik-stämdhet i lynne och lefnadsvanor fans knappast mellan dem; och
Ehrenströms anteckningar visa att han från början af deras
bekantskap haft skarpt öga för Armfelts svagheter. Dock nekar han icke
dennes goda och älskvärda sidor, och hyste höga tankar om »sa tête, son
coeur et son épée», såsom det heter om Armfelt i ett poem af
Ehrenströms hand. Gemensamhet i politiska åsigter, gemensam
sorg öfver konungamordet och förbittring öfver den Reuterholm ska
styrelsen, föranledde att brefvexlingen med Armfelt fortgick med
mycken liflighet under åren 1792 och 1793. Fruktan för »jacobinismen»
och öfverläggning om medlen att hindra dess utbredning i
Sverige under den nya styrelsen, som ansågs hylla jakobinska
grundsatser, blef det stående ämnet i denna brefvexling. Ehrenström,
så väl som andra »rojalister», »förfärades, säger han, af den
föreställning, att vi genom Reuterholms galenskap eller oskicklighet
möjligen kunde hotas af en jakobinsk revolution, som skulle kunna
skaka grundvalarna för Gustaf Adolfs tron och begrafva oss alla
under dess ruiner». Till dessa farhågor hörde äfven fruktan för
att konungens minderårighet skulle förlängas, riksdag sammankallas
och 1720 års regeringsform införas; och Ehrenström inberättade
flitigt ryktena härom till Armfelt, som å sin sida var allt för
benägen att sätta tro dertill. I brokig mångfald födde Armfelts
oroliga hufvud det ena förslaget efter det andra till förekommande
af dessa olyckor; de meddelades Ehrenström, och denne förhöll sig
icke allenast föga kritiskt med afseende på Armfelts projekter, utan
framstälde sjelf nya. Lika litet som de Armfeltska, kommo dessa
förslag någonsin till verkställighet; deras enda resultat var — den
Armfeltska liög-målsprocessen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
