Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehrenströms historiska anteckningar.
lix
sterades för högförrädiska stämplingar, under föregifvande af
delaktighet i en anläggning mot hertigen-regentens lif och till o
instörtning af Sveriges regeringsform; och med godt samvete kunde
Ehren ström, fröken Rudenschöld och Aminoff inför rätta bedyra sin
oskuld till dylika förehafvanden. Först sedan de båda förstnämnda
nära fyra månader hållits fängslade, och sedan den började
rättegången varit nära att nedläggas af brist på bevis för den förmenta
brottsligheten, fick Reuterholms styrelse, genom stölden af Armfelts
bref i Florens, anledning till framställande af en ny anklagelse,
som kom sanningen närmare och föranledde de anklagades hårda
dom och skymfliga bestraffning.
Senare delen af Ehrenströms anteckningar innehåller en
utförlig redogörelse för förloppet härvid, hvilken är rik på målande
drag, som komplettera de vidlyftiga tryckta domstolsförhandlingarne.
Af alla de anklagade var Ehrenström den, hvars svaromål ådrogo
sig den största uppmärksamheten, så väl genom sitt djerfva,
stundom,, trotsande innehåll, som genom den ovanliga talang, med
hvilken han sjelf förde sitt försvar. Med fullt skäl kunde hans
domare påstå, att han icke behöfde någon advokat ; och då på hans
begäran biträde af en sådan beviljades honom — mannen var för
öfrigt »Sveriges förste sinolog», J. E. Ringström, som lifnärde sig
såsom rättegångsbiträde — så var det likväl Ehrenström sjelf, som
uppsatte alla sina till hofrätten ingifna skrifter. Utdrag ur dem
meddelas i hans »Anteckningar». I en af dem, utgörande ett svar
på frågan, hvarföre han önskat förkortandet af konungens
minderårighet — ett yttrande derom förekom i ett af hans bref —
öfvergick han från försvar till anklagelse. Denna skrift, ingifven till
hofrättens protokoll den 19 Maj, är i sjelfva verket en politisk
afhandling, som innebär motiveringen af det missnöje, som gifvit sig
luft i den brefvexling, hvilken utgjorde beviset för de anklagades
föregifna brottslighet. »Jag ville, säger Ehrenström derom i sina
anteckningar, innan mitt slutliga fall åtminstone njuta den ära,
att frimodigt hafva yttrat sanningen om mina förtryckare och för
nationen hafva karakteriserat deras styrelseprinciper». Denna skrift
är. med alla ensidigheter och öfverdrifter, obestridligen ett historiskt
aktstycke af stort intresse. Äfven Ehrenströms vidlyftiga förklaring
öfver aktors slutpåstående är i hög grad anmärkningsvärd, äfven
såsom bevis på den snabbhet och skicklighet, med hvilken
Ehrenström förde sin penna: i hofrättens tryckta protokoll upptager den
jemte sina bilagor 74 dryga qvartsidor, och är skrifven på den
otroligt korta tidén af fyra dagar.
Synnerligen anmärkningsvärdt är det sätt, på hvilket
Ehrenström under rättegången förhöll sig mot den man, som var
förnämsta anledningen till hans olycka och som med flykten räddat
sig undan förföljelsen. Försök gjordes att förmå honom att svika
Armfelt: i stället för att vältra någon del af ansvaret på honom,
tog han i stället Armfelt i försvar, oaktadt han insåg att hans egen
sak derigenom förvärrades. I det afskedsbref till sin broder, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
