Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l xxviii öfversigter och granskningar.
Ehrenström skref ur sitt fängelse kort innan domen föll, sände han
Armfelt en förlåtande helsning: »Förklara för honom», hette det,
»att jag för min del af allt mitt hjerta förlåter honom den stora
andel, han genom sin oförsigtighet, lättsinnighet och vårdslöshet
med sina papper haft i vår olycka. Jag vet, att hans hjerta icke
kan tillräknas denna händelse, att han sjelf nog lidit derför, och
jag vill ej öka smärtan af hans bedröfliga ställning med mina
förebråelser.» Armfelt å sin sida gjorde sig bittra sjelfförebråelser och
har i varma ordalag uttryckt sin beundran för den hållning, »värdig
en Romare», som Ehrenström iakttagit under högmålsprocessen.
För Ehrenströms öde intresserade han sig lifligt och sökte, då han
åter kom till makt och ära, att deråt gifva en lycklig vändning.
Det var Armfelt, som under en senare tid åt Finland förvärfvade
Ehrenströms stora förmåga och arbetsamhet; det var hans förord,
som på honom fäste kejsar Alexanders uppmärksamhet och
förskaffade honom de utmärkelser, genom hvilka, sedan Ehrenström lemnat
Sverige, han under äldre dagar fick upprättelse för hvad han der
lidit: schavotteringens skymfliga straff och långa år tillbragta i fängelse.
Sådan blef nämligen utgången af processen mot Ehrenström,
såsom allmänt kändt är. Lifligt har han i sina anteckningar
beskrifvit vistelsen i fängelserna i Stockholm och på Karlstens
fästning, förloppet vid schavotteringen och på afrättsplatsen, hvarest
be-nådningsplakatet för honom upplästes. De utdrag af Ehrenströms
brefvexling ur fängelset, som här meddelas, äro i hög betecknande
för mannens skaplynne, och hans viljekraft visar sig genom det
sätt, på hvilket han under de långa fängelseåren tillbragte sin tid
utan att hans helsa och lynne deraf tog allvarsammare skada. Det
dröjde längre för Ehrenström än för någon annan af de i
Armfelt-ska högmålet invecklade, innan han fick den upprättelse, hvilken
han hoppades skulle blifva följden af den unge konungens
myndigblifvande. Till och med Armfelt blef rehabiliterad (i Nov. 1799)
förr än Ehrenström. Denne förflyttades i slutet af 1796 från
Karlstens till Vaxholms fästning, och erhöll visserligen 1799
tillstånd att vistas på sin egendom Djurö, men var ännu namnlös
samt adelskap och riddarevärdighet förlustig. Omsider i Juni 1800
erhöll han den fullständiga rehabilitation, efter hvilken han länge
suckat och till hvars vinnande han försökt åtskilliga utvägar, för
hvilka här redogöres.
Efter denna tid lefde Ehrenström, utan att åter inträda i
statens tjenst, på sin egendom, fortfarande en noggrann iakttagare
af hvad som tilldrog sig. Om hans anteckningar efter vändpunkten
i hans öde ej äro af samma spännande beskaffenhet, så ega de
dock mycket af intresse. Särskild uppmärksamhet förtjena hans
minnen från den resa till Petersburg, Wien och Nordtyskland, som
han i ett offentligt uppdrag företog 1803. Han återsåg i Wien
Armfelt och Aminoff. Med den förstnämnde återknöt han efter
dennes återvändande till fäderneslandet sina gamla förbindelser; och i
Ehrenströms skildringar af förhållandena under Gustaf IV Adolfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
