Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
palmén, sten stures strid med konung hans.
LXVii
Kan det nu styrkas — och något motbevis har ju författaren
ej forebragt — att för Sten Stures politiska verksamhet
hufvud-målet varit icke egen rikedom och ära, utan fosterlandet; har man
tillika intyg om att hans inre styrelse varit god — och sådana
finnas ju ojäfaktiga — då är det förlåtligt om den svenska
historieskrifningen mindre talar om »eds- och löftesbrytaren» Sten Sture
än om patrioten, som mot en mäktigare granne äfven begagnade
de vapen, som stå den svagare till buds.
Det är en annan omständighet, som författaren ej tycks ha
nog uppmärksammat, och det är beskaffenheten af källorna för
unionstidens historia. Så länge man oupphörligt hänvisas till att
redan för teckningen af de yttre händelserna hopleta bidragen ur
tillfälliga uppgifter i den ena och andra urkunden, hör det till det
mest vanskliga att komma så långt som till analysen af de
handlande personernas motiv och lemnas man ofta i sticket, när fråga
blir om att afgöra sanningen af någon enstaka stående utsago. Icke är
det vardt att då komma fram med »guldvigterna». Det må under
sådana förhållanden ursäktas om man, hvar och en från sin
ståndpunkt, söker komplettera hvad som brister, och komma svenskar
och danskar dervid till något olika resultat, är det knappast att
undra öfver. Heter det till exempel en gång, att det var af
motvind svenskarne hindrades att infinna sig vid ett möte, så var det
möjligen blott en förevändning, men det är svårt att bevisa, och
derföre rådligast att vara försigtig i uttrycken. Skyller Sten Sture
på en ögonsjukdom, om han ej kan deltaga i en sammankomst,
var det måhända blott ett svepskäl, men de misstankar derom,
som från dansk sida uttalas, äro inga bevis, och man må ej
förtänka en svensk forskare, om han håller före att uppgiften kan
vara riktig 1).
Det är denna författarens lust att i detaljer taga parti mot
Sten Sture och med detsamma draga i härnad mot den svenska
uppfattningen, medan han i det stora hela stundom kan göra den
förre rättvisa (till exempel sid. 103), som synts oss något
påfallande, helst det, såsom redan af det nämda torde framgå, ej
sällan sker på tämligen löslig grund. Sålunda förefaller hans utrop
(sid. 38): »det kan ej med fog förnekas, får ej förtigas, att han
(Sten Sture) från början utkämpade sin strid med politiska
om-svep, icke med ridderliga vapen», mera retoriskt än egentligen
träffande, ty det gäller Sten Stures uppträdande i fråga om
Kalmar recess 1483, och från hans ståndpunkt sedt, må det väl ha
*) Ehuru författaren (sid. 29) erkänner att »saken icke eger någon större
vigt», hvilket den visserligen icke gör, egnar han en hel sida åt densamma,
nämligen för att få bemöta den svenska historieskrifningens »brinnande åtrå att
äfven på de svagaste tillstymmelser till skäl tyda allting till det bästa för
Sten Sture»! Hr Styffe, som det närmast gäller, anför helt enkelt den gängse
uppgiften och i en not ett exempel på att Sten Sture i senare tid haft ondt ï
ett öga. Det bevisar ej mycket, men någon större vigt lärer ej heller hr S. ha
lagt dervid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
