Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nordström, jemtland s kyrkliga ställning.
lxxiii
sedermera stadfästades af Håkan Magnusson 1378 och ännu gällde
under Jakob Ulfsons tid, som man kan se deraf att den samma då
var föremål för olika tolkning. För kyrkans och presterskapets
inkomster redogör författaren under särskilda, icke alldeles systematiskt
uppräknade titlar. Af dessa måste peterspenningen strykas från
förteckningen, ehuruväl författaren säger att den »naturligtvis» utgått från
Jemtland. En af Upsala-ärkebiskopen Hemming år 1350 utfärdad
förklaring upplyser alldeles bestämdt att densamma icke utgick från
Helsingland, Ångermanland och Jemtland (SD. YI, n. 4645, Montelius
Sv. Tidskrift 1870). Beträffande offer synes af ärkebiskop Olofs
ofvannämnda bref af 1324 att han för sin del verkligen gjort anspråk på
1/3 deraf. Mycket belysande för presterskapets ställning i förhållande
till jemtlänningarne, äfven i afseende på den ekonomiska sidan, är
den förordning, ärkebiskop Jacob Ulfson utfärdade från Rödön till
jemtlänningarne vid sin första visitation 1471, och det är skada att
författaren endast genom citat känt densamma. På grund af dess vigt
för tidsskildringen kan det ej vara ur vägen att här referera innehållet
af detta herdabref, som återfinnes i en kopiebok, tillhörig riksarkivet.
Arkebiskopen säger sig funnit det oskicket inrotadt, att bönderna i
stället för 10:de korn till presterskapet utgöra allenast hvart 15:de
och 20:de korn, mot guds, den heliga kyrkans lag och de stadgar
som framfarna gode kungar och biskopar dem unnat, och han fruktar
att de hårda år och de stora plågor som öfvergått landet hade sin
grund i deras syndaskuld och i deras uraktlåtenhet att göra rätt
tionde. Ett annat oskick är att de ej ville hålla laga byggnader åt
sina prester, utan i stället taga de af kyrkans medel dertill, hvaraf
kyrkorna blifva så utblottade att de knappt förmå köpa sig vax och
vin till gudstjensten behof, och emedan de så nödtorftigt byggde
prestgårdarna, vilja klerkerna icke gerna blifva qvar der i landet, ty
så usla prestgårdar har han ingenstädes funnit. Härtill kommer ock
att socknebönderna lösa den fattiga kyrkotionden allenast med 1 öre
för spannen, då den eljest gäller 2 och 3 öre kring landet. Under
hot af den helga kyrkans näpst bjuder han rättelse häraf: tionden
skall fulleligen och redeligen utgöras af korn och råg, fisk, fågel, skinn,
»mårdskinn, hermelin, gråskinn eller hvad the helst heta och alla
andra tilafling af skog och vatnom». Lagahus i prestgårdarna skola
härefter byggas upp på socknens och icke på kyrkans bekostnad; prest
och kyrkovärdar få ersätta kyrkan af sitt eget, om de ej sälja
kyrkotionden efter gångbart pris. Slutligen beträffande gengärdens
utgörande vid biskops visitation hade jemtlänningarna oriktigt tolkat den
gifna stadgan derutinnan, att endast de sôcknar, som biskopen berörde
i sin väg, erlade den, då meningen var att äfven annexen till den
moderförsamling, han visiterade, skulle deltaga i samma gengärds
utgifvande. Härvid påpekas, att ärkebiskopen icke alltid kunde vara i
tillfälle att besöka hvarje socken, utan det kunde hända, om ock
undantagsvis, att han stämde till sig presterskapet och allmogen i ett
mera centralt beläget gäll i landet, och vistades der 5 à 6 dagar, då
man kunde fordra att allmogen i samtliga gällen skulle bidraga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
