Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l xxviii
öfversigter och granskningar.
sjelf bruka de små parter, som tillfallit honom i tre eller fyra gårdar,
och unnar icke en af medarfvingarne att allena besitta gården,
hvaraf följer att den ena tränger den andra och när dyr tid tillkommer
måste många rymma landet. För att råda bot derpå föreskrifver
konungen att endast hela och halfva gårdar, de förra med minst 6
tunnors, de senare med 3 tunnors utsäde, få förekomma och innehas af en
besuten, och att egarne af dessa skola årligen vid laga tid förnöja sina
öfriga medarfvingar. — Man ser huru ett folks traditioner äro sega och
kunna spåras från tidehvarf till tidehvarf.
Den senare afdelningen af författarens afhandling, som behandlar
lutherska tiden, sönderfaller i två kapitel Reformationen (1521—
1570) och Jemtland under Throndhjems stift (1570—1645). Det måste
ligga i sakens natur att de svårigheter som förorsakades af landets
politiska läge nu skulle vid brytningen mellan den verldsliga och
andliga makten bringas till sin höjd. Redan förut voro
jemtlän-ningarne ej nöjda med den norska styrelsen, och konung Gustaf synes
verkligen haft för afsigt att bemäktiga sig Jemtland, likasom han
gjorde med Viken, ehuru händelserna icke tilläto honom fullfölja sin
afsigt. På ett klart och öfverskådligt sätt skildrar författaren dessa
kyrkligt-politiska förvecklingar. En af dessa kritiska punkter i striden
var då konung Gustaf I efter ärkebiskop Johannes Magni flykt
indrog biskopstionden från Jemtland till kronan, medan den norske
ståthållaren Vincentius Lunge, i det han fällde det spetsiga yttrandet
att han hört att de kest och korat konung Gustaf till ärkebiskop,
förklarade att landets kyrkor och prester med mera skäl skattade till sin
egen herre och konung än till främmande regenter, och förbjöd samma
tiondes utgörande, till dess en fullmyndig ärkebiskop blifvit tillsatt,
hvarvid slutet dock blef att konung Gustaf, kraftigt understödd af
Upsala Domkapitel, tvang den norska fogden att återbära den tionde,
han redan tillskansat sig. I denna vigtiga tidpunkt hade konung
Gustaf i landsprosten kyrkoherden i Oviken Erik Anderson ett förträffligt
stöd och utförare af reformationens sak. Det länder herr N. till
förtjenst att först hafva påpekat den märkliga mannens ställning och
betydelse i Jemtlands reformationshistoria. Hans föregående öden synes
ej vara bekanta. Första gången vi funnit honom omnämnd, är i början
af år 1526, då han i egenskap af prost ledsagade ärkebiskop Johannes
Magni vid hans visitation i de jemtländska församlingarna. Så finna
vi honom i Liths prestgård 7 februari 1526, då den till Upsala
domkyrka och ärkebiskopsbordet år 1494 skänkta egendomen
Vester-hus utarrenderades. (St. Olofs saga ed. Hadorph s. 171—173). Hans
tillträde till prostbefattningen infaller mellan 1520 och 1526, ty
hans företrädare Nils Gudmun dson i O viken nämnes ännu lefvande
förstnämnda år, enligt det af författaren i not. 10 s. 22 omnämnda
brefvet, hvars original vi varit i tillfälle att se, men hvilket oriktigt
förts till år 1529 i st. f. 1520. Under hela denna tid står han på
sin kyrkas bästa och söker att skydda henne mot de norska fogdarne,
som ville rappa åt sig kyrkans egendom och uppviglade bönderna att
göra desslikes. Trots denna hans bestämda hållning finna vi honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
