Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nordström, jemtland s kyrkliga ställning. lxxiii
i andra afseenden stå i vänligt förhållande till ärkebiskop Olof i
Trondhjem. Så lofvar han att ifrån Upsala distingsmarknad sända
denne en tegelslagare, hvaraf han är i behof, under det han såsom
återtjenst begär att för de jemtländska presternas räkning få 20
kannor romenij till messevin mot jern, som de skola leverera på
Levangers marknad (Saml. til det Norske Tolks sprog og hist. I, s. 61).
Utan tvifvel är det, ock han, som förmådde konung Gustaf att för de
jemtländska presterna utverka det från dennes sida synnerligen
oväntade medgifvandet att de skulle få mottaga testamente efter hvars och
ens sista goda vilja, på det de icke skulle komma i sämre ställning än de
norska presterna. Som exempel på huru denne man med hela sin själ
gick upp i reformationen kan anföras att, ehuru han hade så nära
bakom sig hela hierarkiens stolta anspråk, han likväl i ett bref kallar
sig »Kongl. Maj:ts vår Kongl. Nådes prost i Jemptelandh». Han
öfverlefde blott få år den konung han så troget tjenat, och dog innan
sjuåriga krigets vågor vältrade sig in öfver landet.
Ur arbetets sista kapitel, som behandlar Jemtland under
Trondhjems stift 1570—1645, få vi endast tillfälle att fästa oss vid
upprättandet af landets säkerligen äldsta skola i Vesterhus å Frösön,
hvarom konung Fredrik II år 1578 utfärdade befallning och till hvars
underhåll han donerade de hemman, som af gammalt legat under
Upsala domkyrka, nämligen Vesterhus, Södergården och
Ragunda-stugan. Dess tillvaro blef dock af kort varaktighet. Äfven är att
märka samma konungs förbud 1585, hvarigenom inga svenskar
hädanefter fingo anställas såsom prester i Jemtland, emedan han befarade
att de skulle öka jemtlänningarnas benägenhet för Sverige, hvartill
åtskilliga tecken flere gånger visat sig. Ett temligen egendomligt
motstycke till detta förbud ha vi funnit i det bref Hernösands förste
superintendent Petrus Steuchius mottog från kanslikollegiet så sent
som 1676 angående den nystiftade Frösö skola, hvarvid han och hans
consistoriales erinrades, att till lärare derstädes »icke någre andre
subjecta dertill antagas än de som äre infödde svänske».
En och annan föga betydande detaljanmärkning mot afhandlingen
kunde väl ännu tilläggas, t. ex. beträffande de gamla jemtländska
kyrkornas byggnadsstil (sid. 16), att icke alla saknade absis; Hackås kyrka
hade verkligen halfrund absis, som ännu qvarstår, ehuru den gamla
kyrkan nil är förvandlad till sakristie. Men vi sluta. Författaren,
hvars framställning vi tilltrott oss att i en och annan punkt här
komplettera, har med sitt arbete åstadkommit ett litet förträffligt stycke
kyrkohistoria, på samma gång han lemnat goda bidrag till skildringen
af förevarande landskaps allmänna öden.
L* Bygdén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
