Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
julius centervall, julianus affällingen.
lxxxi1i
det väsentliga i hr Centervalls bok, framställa några anmärkningar,
vill jag förutskicka den förklaringen, att dessa anmärkningar, om de
befinnas grundade, synas mig väga litet i jemförelse med bokens
förtjenster.
Efter en allmän inledning, i hvilken hufvudsakligen
framhålles den betydelse, som äfven reaktionens män ega för mensklighetens
ntveckling, omnämner förf. Constantin den stores död och det kort
derpå följande blodbadet på hans slägtingar, hvilket på den då
sexårige Julianus gjorde ett outplånligt intryck, som är af icke ringa
betydelse för förklaringen af hans karaktersutveckling. Förf. betviflar
ej, att Constantius var upphofsmannen till detta gräsliga dåd. Det
kan dock på grund af olika uppgifter i källorna icke bestämdt afgöras,
huruvida Constantius uppviglat soldaterna till mördandet, eller om dessa,
missnöjda deröfver att äfven andra än Constantins söner skulle få del
i regeringen, nu, såsom så ofta vid tronskiften under romerska
kejsardömet, handlat på eget beråd och Constantius under upploppet spelat
en passiv rol. Det förra påstås af Julianus och Athanasius, båda
personliga fiender till Constantius, samt af Zosimus, hätsk motståndare
till kristendomen; det senare af Victor, Eutropius m. fl. Öfverhufvud
synes det mig, att förf. mera än billigt är nedsätter Constantius och
att han icke gör rättvisa åt de goda egenskaper, som på grund af
denne kejsares regeringshandlingar måste antagas hafva funnits hos
honom jemte de obestridliga felen. Ty då man betraktar Constantii
oaflåtliga och delvis äfven framgångsrika verksamhet för bevarandet
af rikets enhet, huru han ständigt personligen är i fält mot yttre och
inre fiender, samt huru han arbetar för att hejda splittringen bland
de kristne, synes det orättvist att frånkänna honom känsla för sitt
furstliga kalls pligter och duglighet i deras fyllande. Eörf:s ord (sid.
14), »att månhet om sin egen makt och majestät och misstänksamhet
mot hvarje skugga af intrång i densamma var ett hufvuddrag hos
Constantius» innehålla utan tvifvel en riktig karakteristik. Att han Öfver
allt annat satt sin kejserliga makt, att han vid dennas värnande
ådagalagt en genom erfarenheten blott alltför väl berättigad misstänksamhet,
att han, när han ansåg sin ställning hotad, icke känt någon skoning
och hvarken skytt våld eller list, allt detta synes obestridligt. Men
detta är ej liktydigt med, att han varit »småaktigt afundsam» och
»lif-rädd». Hans uppträdande inför Vetranios upproriska soldater vitnar
dock icke blott om arg list, utan äfven om mod och beslutsamhet.
Beskyllningarna för »dålig krigsledning» framställas af hans vedersakare ;
den omständigheten att han icke afstod en fotsbredd mark åt rikets
talrika fiender talar för motsatsen. Äfven hans samtida motståndare
erkänna hans måttlighet och renhet i sitt enskilda lif. Och då han
till Cæsar i Gallien förordnade Julianus, hvilken hade så många skäl
att hata honom, månne det icke kan bedömas så, att Constantius i
trängande omständigheter kunde låta statens bästa gå före sin egen
säkerhet? Både i fråga om denna sak och flere andra tillägger förf.
Constantius de sämsta bevekelsegrunder, ehuru andra och bättre äro lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
