Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l xxviii
öfversigter och granskningar.
eller mera sannolika; så t. ex. ang. befallningen till Julianus att skicka
trupper från Gallien till Östern.
Under skildringen af Juliani barnaår uppehåller sig förf. isynnerhet
vid hans sysslande med den äldre helleniska litteraturen under ledning
af en för denna entusiastisk pedagog och ser i den härigenom väckta
hänförelsen för forntidens skalder och vise med rätta det frö, ur
hvilket hans affall skulle uppspira. Såsom vigtig i samma afseende
framhålles också med rätta den benägenhet för mystik, som enligt Juliani
egen utsago *) redan i hans barndom tog sig uttryck i en andaktsfull
beundran för solens och himmelens majestät. Hatet till Constantius
kan också hafva bidragit till att aflägsna honom från dennes religion,
ehuru detta visserligen icke är säkert. Men då förf. redan \ fråga
om Juliani vistelse i Constantinopel, alltså i fråga om tiden före hans
fjortonde år, talar om hans kamp att finna sanningen, som skall hafva
haft till följd en förökad värme för kristendomen, synes han tilltro
gossen för mycket. Antagligare är väl, att Julianus den tiden
deltagit i den kristna gudstjensten utan värme, men äfven utan att
reflektera öfver någon konflikt mellan hans helleniska sympatier och den
religion han till det yttre utöfvade.
Deremot synes det icke osannolikt, att Julianus under vistelsen
i Macellum de närmaste sex åren icke blott nödtvungen utöfvat
embetet af lector i Cæsarea — icke Nikomedia, såsom förf. sid. 13 och
144 uppgifver — och bygt kapell på martyrgrafvar, utan verkligen
varit en uppriktig och varm kristen. Den djupa insigt i kristendomens
urkunder, hvilken han ådagalägger i polemiken mot de kristne, och
den klara uppfattning af kristendomens sanna väsen, som röjer sig i
hans försök att på sin nya skapelse, den helleniska kyrkan, öfverflytta
den kristna kyrkans kärleksverksamhet, berättiga till den förmodan, att
han en gång varit en verklig kristen, hvilket svårligen kan ha varit
fallet under någon annan del af hans lif än denna fängelsetid i
Macellum.
Efter återkomsten till Constantinopel återtager Julianus sina
afbrutna studier, men skickas snart, troligen till följd af Constantii
misstänksamhet, till Mindre Asien, der han blir bekant med neoplatonska
filosofer. 2) Då denna bekantskap enligt alla hans biografers mening
är den egentliga orsaken dertill, att de frön till affall, som redan
funnos i hans själ, utvecklade sig och buro frukt, egnar förf. med fullt
*) I det stycke ur Juliani tal till solen, som anföres sid. 11, öfversätter förf.:
»jag lemnade allt för att under klara och molnfria nätter fa betrakta himlahvalfvets
skönhet, utan att förstå hvad man sade mig derom eller hvarför jag gjorde
det». Jag skulle vilja öfversätta så: "när jag gick ut klara och molnfria
nätter, försjönk jag, glömmande allt, i betraktande af de himmelska tingens
skönhet utan att förstå, om någon talade till mig, och utan att tänka på hvad jag
gjorde.»
2) Förf. låter Libanius vid denna tid vistas i Nikomedia och uppger sig
hemta data ang. denne rhetor från Sievers, Leben des Libanius. Men Sievers anser
sannolikt, att Libanii femåriga vistelse i Nikomedia börjat 342, och låter Julianus
redan 845, således före resan till Macellum, uppehålla sig i Nikomedia samtidigt
med Libanius (se anf. arb. sid. 52 not. 7 och 54 not. 5).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
