Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l xxviii
öfversigter och granskningar.
nismen sin hufvudhärd. Här gör Julianus dess bekantskap och
vinnes fullständigt för densamma; denna lära tillfredsställer hans
benägenhet för mystik, på samma gång den väl förlikar sig med hans
beundran för den helleniska forntiden.
Efter Galli afrättning kallas Julianus till kejsaren i Milano och
sändes derpå till Athen. Härtill anknyter förf. en utförlig och liflig
skildring af det egendomliga universitetslifvet i Athen. I denna det
forna Greklands bildningshärd, under intrycket af dess stolta minnen
och ännu fortlefvande traditioner, stärkes Julianus i sitt beslut att
öfvergifva kristendomen, ehuru han af omständigheterna tvingas att
hålla sitt affall hemligt. Sedan skildras de händelser, som ledde till
Juliani utnämning till Cæsar, och hans ståthållarskap i Gallien,
glanspunkten i hans lefnad.1) Hans krigsföretag skildras ej i detalj;
endast hans mest lysande bedrift, segern vid Strassburg, berättas utförligt
efter Ammiani starkt rhetoriska målning af detta slag; den del, som
handlar om germanernas flykt, hvilken förf. inrycker ordagrant, har
dock knappast något värde annat än som profbit på det rhetoriska
maneret, hvilket plägar framträda synnerligen starkt på sanningens
bekostnad just i bataljmålningar. Angående Juliani uppror mot
Constantius, hvartill förf. nu öfvergår, ega vi utförliga och i hufvudsak
öfverensstämmande redogörelser hos Julianus sjelf i hans bref till
athenarne, skrifvet i afsigt att rättfärdiga detta steg, och hos
Ammi-anus. Enligt båda har Julianus, utropad till Augustus under ett
soldatupplopp, som föranledts af Constantii okloka åtgärder, först då
han stäldes i valet mellan att falla för sina soldaters svärd eller
antaga den af dem erbjudna värdigheten, beslutit sig för det senare.
Eörf. godkänner denna berättelse på grund af några omständigheter,
hvilka dock omförmälas endast hos dessa samma sagesmän. Den
omständigheten att Julianus afstyrkt truppernas marsch genom Paris,
hvarpå förf. i synnerhet lägger vigt, kan väl icke bevisa något, med
mindre han ansett en sådan åtgärd medföra någon fara för uppresning,
hvilket han dock ej sjelf uppgifver. Och då trupperna verkligen
kommit till Paris, hyste han ju enligt sin egen med de dyraste eder
’) Sid. 60 säger förf., efter Juliani Ep. ad Athen. p. 279 A. att
»germanerna gått öfver Rhein och framskjutit sina förposter ända till femton mil i
Gallien; de aflägsnaste bland barbarerna stodo ej mer än fem mil nordost om
Rhein». Förf. anmärker i en not att Talbot i sin öfversättning missförstått
stället. Enligt min mening ha både Talbot och förf. missförstått stället. Julianus
vill säga, att germanerna bebodde en landsträcka af 5 mils bredd v. om Rhen
utefter hela flodens längd (ol tiqos rjfiàe oikovvres èa^aroi — de, som bo oss
närmast); emellan denna sträcka och den, som Romarne ännu innehade, vore ett
område af 15 mils bredd, som på grund af Germanernas härjningar stod öde och
folktomt. Strax nedanför säger förf.: »andra städer hade blifvit öfvergifna af
innevånarne, ehuru barbarerna ej närmat sig dem». Julianus har på ofvan
anförda ställe, der denna uppgift måste vara hemtad, naocoxovv, hvilket ej
betyder »närmat sig», utan »voro bosatta bredvid»; det syftas på städerna i den
ofvan nämda öfvergifna landsträckan. Sid. 77 säges, att Florentius ville i Gallien
indrifva ännu högre personliga afgifter (capitatio) än förut. Men då Ammianus
på i fråga varande ställe (XVII, 8) talar om possessores och indictiones, är
tydligt, att det är fråga om grundskatten, hvilken också kallas capitatio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
