Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l xxviii
öfversigter och granskningar.
a. af den dragningskraft, som himlen och dess stjernor ovilkorligen
utöfva på alla; då menniskan sedan ger akt på de himmelska tingens
ordning och .harmoni, vinner den naturliga tron på deras
gudomlighet bekräftelse genom reflexionen. Vidare synes det mig, att förf.
bort tydligare än som skett göra reda för hvarföre Julianus finner den
mosaiska skapelseteorin med dess »varde» orimlig, då det dervid är
fråga om sjelfva grundskilnaden mellan å ena sidan judendomens
och kristendomens teistiska åskådningssätt ang. förhållandet mellan
Gud och verlden och å den andra hedendomens panteistiska. Mot
Moses’ åsigt, att verlden frambragts genom en viljeakt af Gud, sätter
Julianus den enligt hans förmenande platonska teorin, att den synliga
verlden genom en rad af mellanformer af naturnödvändighet
framgått ur Gud. Sid. 151 låter förf. Julianus säga, att Salomo ej kan
jemföras med Isokrates; »visserligen hade Salomo den förtjensten att han
dyrkade helleniska gudar, men af det skälet att han blef förledd af
en qvinna», hvilket skall ge Julianus anledning att uttrycka sitt förakt.
Julianus mening är, tyckes mig, följande: Salomo började dyrka
helleniska gudar, icke, såsom judarne påstå, emedan han förleddes af en
qvinna (ty hvar blefve då hans visdom af?), utan emedan hans ögon
Öppnades för sanningen.
Innan förf. från Juliani åsigter öfvergår till hans handlingar,
skildras den kristna kyrkans tillstånd. Sid. 163 säges, att
biskoparne fritt valdes af församlingarna. På Juliani tid torde dock
församlingarnas inflytande på val af högsta kyrklig styresman, åtminstone i
Östern, hafva inskränkt sig till en icke alltid respekterad förslagsrätt;
afgörandet låg, om icke kejsaren sjelf täcktes ingripa, hos provinsens
biskopar. Att biskopen, såsom sid. 164 säges, redan då rådde på den
verldsliga öfverheten, ja på kejsaren sjelf, är knappast riktigt; alla
kejsarne af Constantins hus förstodo väl att göra sin makt gällande
mot kyrkan. Riktigt är icke, att biskopen var af sedvana tvungen
att lefva ogift; åsigten om det gifta ståndets oförenlighet med den
högsta andliga värdigheten hade ännu icke stadgat sig, ehuru
visserligen coelibatet ansågs förtjenstfullt. I fråga så väl om biskoparnes
domsrätt öfver sitt presterskap som deras rätt att dömas af sina likar
hade brottmål bort undantagas.
Det skulle föra oss för långt att redogöra för förf:s framställning
af Juliani kamp mot kristendomen och vi hänvisa läsaren till den
sakrika framställningen.
Planen till fälttåget mot Persien, hvars beskrifning afslutar
boken, är betecknande för Juliani ständigt med gigantiska hugskott
sysselsatta själ; han ville gå i Alexanders fotspår; han drömde om Indiens
eröfring, d. v. s. romarväldets utsträckning till verldens gräns1) och
räknade för detta företag fullt och fast på bistånd af de gamla gudarne.
Under fälttåget lade han vid flere tillfällen mod och fältherresskicklig-’
*) Förf. har, så vide jas: kan se, ingenstädes framhållit denna för Juliani
karakteristik vigtiga synpunkt vid bedömandet af hans persiska fälttåg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
