Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l xxviii
öfversigter och granskningar.
stå i godt förhållande till Frankrike var ock en af hörnstenarne i
de Witts politik, och han var färdig till otroliga eftergifter för
Ludvigs eröfringspolitik, med ett vilkor allena, nämligen att denne ej finge
i Belgien utvidga sin gräns öfver hvad han i 1667 års fälttåg tillryckt
sig. Hvad följden häraf kunnat blifva, om Ludvig XIV, beherskande sig
sjelf, antagit den utsträckta handen är svårt att säga. Men han ville
ej binda sig i något, och de Witt tvangs sålunda att, med
öfver-gifvande af sina förra politiska traditioner, draga till sig Sverige *) och
England, för att genom trippelalliansens afslutning (13/23 Jan. 1668)
sätta en gräns för deri franska äregirigheten. Denna i och för sig i
våra ögon så naturliga förbindelse till jämnvigtens upprätthållande
var dock, med dåvarande traditioner hos de respektive staterna, något
så föga rimligt, att de Witt sjelf ännu en månad före dess
afslutning kunde skrifva, att han icke viste, hvad som vore bättre att göra
eller icke göra, och att den kom som den djupaste öfverraskning öfver
de franske statsmännen. Sjelfva förbundets tillkomst berodde så godt
som på de två tillfälligheterna, att Karl II, som med vanlig
dubbelhet samtidigt underhandlade med Ludvig XIV, i harmen öfver dennes
afslag på hans fordringar, gaf Temple fullmakt att förhandla med de
Witt, och att Temple var en man af energi och och med
verklig-politisk blick för Englands sanna intresse. Sveriges accession berodde
på att De la Gardie för ögonblicket låg under för sitt motparti i
Senaten. Ett så lösligt hopfogadt förbund hade ej någon inre kraft, och
det blef för Ludvig XIV ej svårt att spränga det, om man ock ej
kunnat vänta, att han skulle lyckas kasta om de förbundnes roler ocli
i stället skapa en trippelallians mot republiken.
Det länder emellertid de Witt och Temple till ära att ett halft
år efter freden i Breda hafva skapat denna allians. Bägge arbetade
ock ifrigt på att befästa den, men, när omsider efter släpande
underhandlingar slutstenen i förbundet skulle läggas genom den nya
traktaten af 21/31 Jan. 1670, hvilken garanterade freden i Aachen, och än
mera vid dess ratificering i Maj s. å., var allaredan trippelalliansen
upplöst genom Karl II:s hemliga förbindelser med Ludvig XIV. Och
förgäfves hade de Witt, i förhoppning att kunna afböja en kollision
med Frankrike, under tiden sökt undvika alt som kunde öka spänningen
till denna ståt. Alt efter som tiden gick måste han för sig sjelf
erkänna, att han i Ludvig XIV fått en oförsonlig fiende, utan att i
England hafva vunnit någon pålitlig vän, och att det verk sålunda som
han och Temple skapat, för att afvärja faran, endast gjort henne större.
För honom hade ej häller den fara, som möjligen kunde uppstå af
vändningen i Nederländernas politik år 1668, någonsin varit
undanskymd. Men lians landsmän, som blott sågo ögonblickets glansfulla
*) Vid den altför korta framställning af Sveriges affall i Dec. 1667 f ån
sin franska politik, som förf. gifver I. ». 440, 41 med ledning af Pomponnes
memoirer vilja vi anmärka, att den order för Dohna som der omtalas ej hör
till denna tidpunkt, utan är densamma som den, hvilken gafs i April 1668 och
som längre fram (s. 475) på rätt ställe meddelas. Däremot vilja vi påpeka, att
rörande de följande underhandlingarna för att förmå Spanien att uppfylla sina
subsidieförbindelser mot Sverige, meddelar förf. nya uppgifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
