Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefèvre pontalis, jean de witt.
lxxxvii
än de Witt. l) Man var sålunda hufvudsakligen hänvisad till egna
krafter, men man hade förlorat en oersättlig tid. Och hären, som
efter freden i Aachen förminskats till hälften, hann man ej före krigets
utbrott uppbringa till högre siffra än 52,000 man, hvaraf dock mer
än hälften afgick för garnisonerna; de Witt hade velat öka den till
100,000 man. Och värre var, att denna genom värfning
sammansatta här, i hvilken officerareplatsernas tillsättande behandlades som
en affär, saknade både öfning och disciplin och ej häller i 20 år haff
något organisatoriskt samband, en sorglig följd, af misstron, till ett
oraniskt Öfverbefäl. Fästningarna voro nästan allesammans i ett
förfallet skick. Till ali lycka hade man ständigt ägnat sjöväsendet den
yppersta omsorg. Tack vare denna kunde Ruyter med 130 segel
förande 4,480 kanoner våga upptaga striden med den förenade
engelsk-franska flottan, som räknade 172 fartyg med 5,100 kanoner
och den blodiga drabbningen vid Solbay d. 7 Juni skyddade hans
fädernesland åtminstone för ett angrepp från sjön.
Ingenting är för en ståt mer ödesdigert än när till hotelsen af
ett farligt krig sällar sig tvedrägt i samhällets inre. Så äfven här.
Midt under oron för det förestående kriget bröt den inre fejd ut
som skulle omstörta det förra regeringssättet och göra Vilhelm III
mäktigare an någon af hans förfäder. Man hade tydligen kunnat
läsa förebuden i den närmast föregående tidens tilldragelser;
öfvertygelsen om omöjligheten af ett altför envist motstånd trängde sig på
sjelfve de Witt; Amsterdam, Hollands hufvud, slöt sig oftast till hans
motståndare ; Fågel hade affallit, likaså v. Benningen. Tyvärr
kämpade storpensionären och hans anhängare nu som förr att afstå så
litet som möjligt af makten, därigenom bepröfvande sina eftergifter
frivillighetens värde och blott äggande till ny strid. Han såg sig ej
i stånd att förhindra, att Generalständerna d. 23 febr. 1672
utnämde prinsen till generalkapten för det året, men han gjorde alt för
att genom en särskild instruktion kringskära dennes myndighet. Han
kunde ej inse, att det nu ej gälde längre att rädda författningen utan
statens existens. Och alla dessa försigtighetsmått bortsopades som
spindelväfvar, när krigets storm brusade fram öfver landet och dref
alla att i prinsen af Oranien se den ende som kunde bereda dem
räddning.
Den 1 Juni stodo franska härarne vid Ehen; på några veckor
föllo alla fästningar, som befunno sig i vägen i deras händer.
Vilhelm III måste utrymma Yssellinien och retirera ända till Holland;
fiendens förtrupper visade sig redan på några mils afstånd från
Amsterdam. Den okuflige och sjelfuppoffrande ande, som i fordomtima
gjort hjeltar af detta folk, syntes vara genom den långvariga freden
till lands alldeles utslocknad. I sista ögonblicket vaknade den dock
’) Ehuru sant det är, att Brandenburgs och Nederländernas ömsesidiga
beröring svårligen utan en viss partiskhet kan af hvardera sidans häfdatecknare
bedömas, skulle dock ett rådfrågande af tyska källor satt förf. i stånd att i
allmänhet göra Fredrik Vilhelms politik bättre rättvisa. Det sker dock, vi böra
tillägga det, vid skildringen af 1672 års händelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
