Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
J. FR. M YSTRÖM.
Det år 1746 gifna privilegiet skulle gälla i 20 år, och
Alströmer begärde därföre nu hos regeringen att få det förnyadt. Han
anförde som skäl härför, att verken 1749 lagts i aska och att
»åtminstone» tio år förgått, innan de hunnit åter komma i gång;
och när detta inträffat hade vexlingarne i kursen, bankrutter,
otrogne tjänare m. m. försatt manufakturiet i stort lidande.
Kommerskollegium tillstyrkte äfven af dessa skäl prolongation af
oktrojen i tio år. Men då frågan förekom i rådet, mötte den
lifligt motstånd af riksrådet Wall wijk.1) Han genomgick paragraf
för paragraf verkets privilegier och fann därvid, att de enda
punkter hvari*de skiljde sig från de allmänna
manufakturprivilegierna voro bestämmelserna angående tullfrihet för till Alingsås
införda förnödenhetsartiklar samt det exklusiva privilegiet för
vissa väfverier. Sålunda ansåg han att prolongationsansökningen
afsåg dem. Ty stadgandena om Alingsås förändrade ställning
samt undantagsförhållandena för landsbygden däromkring stodo
icke i något närmare samband med oktrojen; borgerskapet kunde
återtaga sina privilegier, och K. M. kunde utan afseende på
privilegiets förnyande gifva landsbygden en sådan frihet. Alla
Y)friga förmåner, som nämnas i de båda första privilegierna, hade
sedan utsträckts till alla manufakturister. Men de nämda
undantagsrättigheterna kunde omöjligen anses så väsendtliga att
fabrikens tillvaro berodde af dem. Hvad Alströmer i sin ansökning
nämt om eldsvådans härjningar fäste lian sig ej mycket vid, ty
den hade mest drabbat enskildas hus, och dessuton hade verket
fått brandstod vid följande riksdag. Om vexelkursens
hvälfningar skadat inrättningen, så hade dock detta onda drabbat många
med mindre fast grund att stå på än Alingsåsverken och kunde
därför ej vara något skäl att gynna dessa ensamt. Dessutom
hade Alingsås nu i 42 år fått större penningeunderstöd än andra
verk2). I följd af allt detta ansåg han intet skäl finnas till
förlängningen af privilegierna utan föreslog, att de med årets utgång
måtte upphöra, ocli societeten få det svar på sin ansökan att den
i det ena som i det andra hade att trygga sig vid de allmänna
manufakturprivilegierna. — Häremot anfördes å andra sidan, att
Alingsås vore »den första och endaste stammodren till andra
Rådsprot. 27 Aug. 1766.
2) Handels- och manuf.-deput. vid denna riksdag beräknade summan af
hvad Alingsås litt i förskotter, brandstod in. m. till 511,493 dal. smt. samt i
premier till omkr. 3 tunnor guld. H. m. dep. exp. 1765—66. Fol. 442.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
