- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Femte årgången. 1885 /
18

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18

J. FR. M YSTRÖM.

lurendrejeriers hindrande husvisitationer tillåtes; att domsrätten
i staden måtte utöfvas af häradshöfdingen i orten m. m. Detta
förslag afstyrktes af Kommerskollegium, enär Alingsås hvarken låg
på en fruktbar eller folkrik ort eller var försedt med ymnig
tillgång till någon viss slöjds idkande eller bebodt af innevånare
som voro utmärkt böjde eller skicklige för någon sådan slöjd —
hvilket väl förefaller besynnerligt, dä orten så länge varit
fabriks-ort. Kollegium påpekar till slut, att af dessa skäl åtskilliga där
»fordom» inrättade manufakturier efter hand aftynat och till
största delen utslocknat oaktadt de tunnor guld som både publikum
och private därpå uppoffrat. I följd häraf blef äfven denna
ansökan, som först afgjordes sedan J. Alströmer var död och några
år sedan den inlemnats, afslagen.1)

Patrik Alströmer afled 1804, men verken drefvos för lians
arfvingars räkning ännu i några år. 1818 funnos ännu fem stolar
för grofva kläden qvar jämte ett ullspinneri och några mindre
verk. Tillverkningen steg in alles till 14,833 rdr b:o. Detta år
eller det påföljande, öfvertogs inrättningen af P. Alströmers
svåger N. Silverschöld, som 1833 sålde den till L. Kling, hvilken
innehade den till 1847, då den fullständigt nedlades.

Förf. afslutar sin värdefulla framställning med att
framhålla några af de anledningar som vållade undergången. Han
påpekar att Jonas Alströmer utan allt tvifvel ansåg sig med sitt
företag gagna fäderneslandet och behöll denna öfvertygelse till
det sista. Han har också med sådan energi sökt uppehålla sitt
verk, att han på det offrade både sin egen förmögenhet och sina
barns arf. Men han var ej ämnad till industriidkare, och han
splittrade sina krafter på allt för många olika företag.
Dessutom — och detta är den allvarligaste anmärkning man kan
göra honom — försummade han i allt för hög grad att själf
öfvervaka arbetets gång. Han uppehöll sig hellre i Stockholm icke
blott vid de många och långa riksdagarne, då han ansåg sig där
böra bevaka sina fabrikers fördelar, utan äfven mellan
riksdagarna var han länge qvar där. Härigenom lemnades arbetarne
utan tillbörlig eftersyn, och då blefvo äfven resultaten så dåliga.

Emellertid har denna Alströmers försumlighet framkallat
det påståendet att han endast i början haft fullt allvar med
inrättningen, hvilket yttrades af en bland de ledande mössorna
1766. Ocli så till vida kan väl detta vara sant, att han, då

’) Hand. Fin. Exp-prot. d. 21 Dec. 1787.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:59:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1885/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free