Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 59 4 — 1596. 23
annat än att bryta mot tydliga grundlagsbud, men dock
vanligen öfverflyttade konflikten från rättens till maktens område.
Och en sådan obestämdhet förefans just med afseende på den
frågan, hvem som egde rätt att ordna rikets styrelse under
konungens frånvaro samt särskildt huruvida ett sådant ordnande skulle
ske med eller utan ständernas medverkan, ty intet lagbud kunde
anföras för den ena eller andra åsigten. Att en väsentlig
meningsskiljaktighet angående denna fråga herskade mellan
konungen och hertigen, hade tidigt visat sig men så länge hopp
ännu fans, att på öfverenskommelsens väg rättelse skulle kunna
ernås i de ofvan anförda tvistepunkterna, hade man kringgått
svårigheten. Detta hopp hade nu slagit fel; följden häraf blef
vädjandet till riksdagen, men i och med det samma, hade också
denna brännande fråga om konungens och ständernas ömsesidiga
rätt trädt på dagordningen, för hvilken författningen, såsom sagdt,
ej i detta fall lemnade någon lösning, och därför kunde
förhållandet mellan Sigismund och den svenska regeringen nu lätt öfvergå
till en blott maktfråga, d. v. s. såsom förut är antydt antaga en
revolutionär karaktär.
Detta blef såsom bekant äfven fallet, men äro de här ofvan
angifna synpunkterna riktiga, så torde man vara berättigad att
söka upphofvet till denna revolution ej i ett egenvilligt
omstört-ningsbegär, utan i sträfvandet att bringa statsskeppet ur det
marvatten, hvari det i följd af författningens bristfällighet hade
råkat under brytningen mellan olika meningsriktningar -).
Genom den revolutionära vändningen åstadkoms ock en större
klarhet med afseende på dessa.
Jag har förut antydt, att på djupet af den dåvarande
konflikten rörde sig tre olika uppfattningar af ståt och kyrka,
närn-igen konungens, hertigens och riksrådens, ehuru skiljaktigheterna,
så länge man stod qvar inom de redan stadgade rättsformernas
!) Se å ena sidan hertigens bestämda yrkande på ständernas hörande
angående interimsregeringen samt hotelse att vädja till dem redan sommaren 1594
(Vingqvist: »Om svenska representationen i äldre tider» s. 124 o. f. samt »Om
den svenska högadeln») etc. ss. 122 o. 129) samt å den andra hvad som anföres
om Sigismunds absolutistiska åsigter i Hist. Tidskr. 1884 s. 25.
2) I sammanhang härmed anser jag mig böra rätta det af mig i Hist.
Tidskr. 1884 s. 90, fälda omdömet, att deu svenska regeringens tillvägagående
före Söderköpings riksdag karaktäriseras af bemödandet att lösa konflikten utan
kränkning af de gifna författningsformerna, för så vidt detta omdöme så skulle
uppfattas, att sedermera en dylik kränkning egde rum; såsom ses af texten här
ofvan, är min mening blott den, att regeringen i och med riksdagen gick utom
edessa former.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
