- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Femte årgången. 1885 /
24

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

S. J. BOETHIUS.

råmärken, ännu i viss mån kunde öfver sky la s 1). Detta kunde
ej längre blifva fallet, så snart i och med inträdet af en
revolutionär kris förmedlingarnes tid var förbi, och sålunda tvungos
nu cle olika åsigterna att, om ej genast dock efter hand,
framträda i större bestämdhet och i och med det samma i skarpare
motsats till hvarandra. Det torde därför här vara lämpligt att
söka fixera dessa åsigter, då de, såsom varande väsentliga
faktorer i den kris vi i det följande skola bevitna, behöfva klart
uppfattas för att denna må kunna framstå i riktig belysning,
och då dessutom en af dem blef bestämmande för hela den
utveckling, hvartill denna kris gaf uppslaget. Ty den rörelse, som
från och med Söderköpings riksdag oemotståndligt ryckte med
sig vårt folk och hvarur framgingo det storartade organiserande
samhällsarbete och den väldiga yttre kraftutveckling, som
kännetecknade det svenska samhällslifvet under 1600-talet, denna
rörelse var blott ett förverkligande at det egendomliga, men pa
samma gång storartade system, som utgjorde ledstjernan för
hertig Karls hela politiska färd.

Om vi emellertid först rikta vår uppmärksamhet på
Sigismunds åsigter, så finna vi, att, såsom redan är antydt, ett
fördern utmärkande drag var den monarkiska princip, som utgjorde
den starkaste faktorn i detta tidehvarfs rent politiska lif. Men
vi finna också, att den monarkiska stamformens ändamål af
honom ej söktes inom statens eget område, utan inom kyrkans. När
han i kraft af sin kungliga värdighet kräfde makt att fritt
bestämma öfver sitt rikes öden, då skedde det ej i syfte att verka
för det svenska samhällets egen utveckling, ja ej häller i följd
af den lockelse, som makten i och för sig utöfvar på mänga
naturer, utan blott för att befrämja den katolska reaktionens
intressen. Men därför att den monarkiska principen, sådan den
af honom uppfattades, sålunda saknade rotfäste inom det svenska
samhället, kunde den ej utöfva samma välgörande inflytande
som fallet var i de länder, där denna princip hvilade på nationell
grund; den måste fastmer antingen verka förryckande eller ock
själf förtvina utan att mäkta sätta någon frukt. Emellertid
är det klart, att huru abstrakt och blottad på eget innehåll den
lnonarkiska uppfattningen hos konungen än var, erbjöd den dock
kraftiga argument mot ständernas för Sigismunds kyrkliga politik

’) Hist. Tidskr. 1884 ss. 16, 20 o. 57 m. fi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:59:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1885/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free