Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 59 4 — 1596. 25
så farliga inblandning. Yi skola också finna, att det
förnämligast var från monarkiens riistkammare, som konungen under den
följande krisen hemtade sina vapen. Med fog kan det dock sägas,
att det var en lånad rustning som han härvid iförde sig.
Hos hertig Karl återfinna vi liksom hos konungen dessa
starka monarkiska och religiösa intressen, som voro så
kännetecknande för tidehvarfvet, men lyckligtvis led den protestantiska
riktning som de senare hos honom tagit ej af samma ensidighet,
som utmärkte Sigismunds katolskt reaktionära ståndpunkt, och
hans sätt att betrakta samhällsfrågorna blef därför ej den
bornerade ifrar en s utan den verkliga statsmannens, hvadan också
den monarkiska principen under lians vård kunde blifva mera
fruktbärande. Ingen har kunnat skatta det af Gustaf I
upprättade nationella konungadömet högre än han; dess
protestantiska karaktär var utan tvifvel en orsak härtill, men en annan
ej mindre verksam var att samhällets myndighet till värn mot
laglöst öfvergrepp vare sig af personer eller hela klasser i den
starka konungamakten funnit uttryck och kommit till sin rätt.
Troheten mot fadrens koiiungagerning, hvarpå fäderneslandets
andliga och timliga välfärd sålunda syntes honom hänga,
framstod för honom rent af såsom förutsättningen för Vasaättens
alla dynastiska rättigheter 1). Men just därför att den nya
ordningen inom ståt och kyrka syntes honom så öfver måttan
vigtig, ville han ej, att den helt och hållet skulle bero af
egenskaperna hos tronens tillfälliga innehafvare. Själf ett verk af
den starka konungamakten, borde denna ordning visserligen vara
oupplösligt förenad med den monarkiska institutionen, men för
dess bevarande och utveckling kräfdes ock en trogen medverkan
af folkets alla politiskt berättigade klasser: rikets ständer, af hvilka
de förnämsta eller arf urstarne lika väl som konungen fått sig
genom Gustafs testamente anförtrodd vården af hans verk, och
’) I Chesnecopheri »Fullkomliga skäl» etc., den utförligaste
framställningen af Karls system, omtalas, att Gustaf I ej blott »kom rikets innebyggare ur
det påfviska mörkret ’, utan ock bekymrade sig med alt som största flit om lag
och rätt»; att han genom sitt testamente äfven för framtiden upprättade ett
»kristligt regemente, därefter icke allenast hans arfvingar, utan och menige
Sveriges rikes ständer sig rätta och regulera skulle»; samt att Erik XIV blef afsatt,
emedan han icke regerade enligt testamentet, »däruppå arfföreningen grundade sig».
För öfrigt finnes en mängd af de uttalanden af hertigen, hvilka ligga till grund
tor denna framställning af hans system, införd såväl i mina föregående
afhandlingar i Hist. Bibi. IV och Hist. Tidskr. 1884, som i det följande af denna, och
till dessa citat hänvisas därför de, som vilja pröfva riktigheten af den analys som
jag här sökt åstadkomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
