Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
S. J. BOETHIUS.
af hvilka de öfriga, rådet och de på riksdagen eller
provinsial-lnöten sammanträdande menige ständerna, af forno egde en
obestridlig, om också ej alltid i sina detaljer bestämd, rätt att
deltaga i handhafvande! af »riksens höga och anliggande värf».
Eller med andra ord: just därför att Karl satte det nya
konungadömets ändamål i samhällets egen utveckling och ej i ett blott
kyrkligt eller personligt intresse, lyckades han försona denna
statsform med den urgamla svenska själfstyrelsen, och
statsarbe-tet blef sålunda i hans ögon ett verkligt samarbete mellan
konung ocli folk på det sätt, som den store arfvingen både till
hans krona och lians »konungstankar» angifvit med orden:
»kolning och ständer, högre och lägre, företräda tillhopa i Guds stad
det konungsliga liöga majestät 1)».
Att ständerna egde att beifra uppenbara författningsbrott af
konungen liksom att deras medverkan bort anlitas till en så
vigtig sak som ordnandet af rikets interimsstyreise, är tydligen
ett själfklart korollarium ur denna uppfattning, hvilken, med
fäst afseende pä olika tidsförhållanden, torde kunna tillämpas på
ali själfstyrelse. Men Karl nöjde sig ej härmed, han drog därur
också den mera betänkliga följdsatsen, att, när konungen äfven
utan direkt lagbrott försummade sin pligt med afseende på
samhällsordningens vårdande, kunde ständerna på egen hand, ja
trots konungen upprätthälla verket, Nu är det visserligen sant,
att sådant kan inträffa i alla monarkiska stater, men då anses
vanligen hela författningen för tillfället suspenderad, och det är
ej längre fräga 0111 rätten utan om nödvändigheten. Det
egendomliga för Karl var åter, att lian ansäg ett dylikt ingripande af
ständerna (folket) låta förena sig med den bestående monarkiska
rättsordningen. Denna uppfattning skulle emellertid svårligen
varit möjlig, om ej statsskicket i många fall lidit brist på formell
’) Karls uppfattning af Vasaättlingarnes ställning till Sveriges rike d. v. s.
det svenska rättssamhället påminner mycket om den gamla svenska
uppfattningen" af ättens förhållande till odaljorden, sädan den bland annat framträder i
bördsrätten. Det åsyftade stället i Gustaf Vasas testamente har följande lydelse :
«Vidare skola våra käre söner alle, såväl konungen som de andre och deras
arfvingar, med deras enskilda råd . . . icke företaga . . . några de saker . . . som riksens
allmänneliga välfärd uppå hänger . . . utan . . . in ed allas deras och fleras af de
förnämsta . . . ständers . . . endrägtiga råd och samtycke. Dock om så skedde att
någon af.. . våre käre söner eller ock deras . . . arfvingar . . . någon sådan handel
förefalla kunde, som menige Sveriges like till nytta ... komma måtte, och tillfälle
. . . icke . . . gifves . . ., att sådant berådslås kunde med de andre bröderna eller
deras arfvingar ... så må . . . honom . . . icke . . . vara betaget . . . att söka därigenom
. . . Sveriges rikes och sitt eget gagn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
