Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
S. J. BOETHIUS.
riksdagsförhandlingarna, hvilka jag nu går att framlägga, så
torde däraf framgå, att det endast var säregna omständigheter,
soin hindrade oenigheten att vid själfva mötet komma till utbrott1).
Det är redan påpekadt, att herrarne, när de underrättade
Sigismund 0111 riksdagskallelsen, gåfvo honom en vink om
lämpligheten af att han uttalade sig mot hertigens tillämnade
propositioner 2). Ett dylikt uttalande skulle, om det i tid egt rum,
troligen kunnat blifva ett kraftigt medel att förmå ständerna att
själfva afböja den myndighet, som hertigen ville tilldela dem,
och när nu en gång konungen ej lät sig bringas till eftergifter,
hvarigenom hela riksdagen kunnat undvikas, skulle tydligen en
sådan utgång varit det för herrarne önskvärdaste; på detta sätt
skulle de undgått de både från aristokratisk och
lojalitets-synpunkt betänkliga följder, hvartill riksdagen annars lätt kunde
leda, och att det verkligen var deras afsigt att i denna riktning
söka inverka pa ständerna, bevisas också af ett förtroligt bref
från Ture Bjelke (6 Sept. 1595) 3). För hertigen åter skulle en
sådan utgång varit ett synnerligt svårt slag, då ständernas
understöd just var ’den starkaste grundpelaren för hela hans
politiska system; och hade rådet nu sökt undanrycka denna pelare,
skulle han svårligen utan motstånd hafva funnit sig däri.
Emellertid beröfvades riksråden just den fasta utgångspunkten för en
inverkan på ständerna i den angifna riktningen, då Sigismunds
svar på deras liksom hertigens bref med underrättelse om
mötets sammankallande affärdades så sent, att det ej hann till sin
’) Geijer och Fryxell hafva vid behandlingen af deiiüa riksdag uteslutande
stödt sig på Knut Perssons berättelse i EL Sk. H. X., och Verving meddelar blott
besluten. K. Perssons berättelse är också i allmänhet tillförlitlig, ehuru man
bör taga i betraktande dess bestämda syfte, men den behöfver kompletteras med
själfva riksdagsurkunderna. Utom Knut Perssons berättelse finnes mig veterligt
ingen samtida relation öfver denna riksdags förhandlingar utom en, som förvaras
bland Riksdagsacta (Riksark.). Den visar sig dock vid en jämförelse med de
officiela handlingarna så opålitlig att den knappast förtjet ar att tagas med i
räkningen. De enda, som hittills med begagnande af riksdagshandlingarne
utförligare tecknat mötet, äro Säve: »Riksdagen i Söderköping 1595 och de händelser
som ledde dertill», samt med afseende på de kyrkliga förhållandena Norlin:
»Svenska kyrkans historia efter reformationen».
2) Hist. Tid skr. 1884 s. 81.
3) Sedan han däri omtalat sina och sina ämbetsbröders försök att förmå
hertigen att själf medgifva en ändring i propositionerna, tillägger han nämligen :
»Sed in comitiis ipsis så får man se hvad mål man kan nå». Hist. Bibi. II s.
269, jämf. ock Hist. Tidskr. 1884 s. 84. Också Knut Persson säger, att
riksråden "förtröstade sig mycket på ridderskapet och adeln samt riksens ständer,
som sammankallade voro, att de icke så lätteligen skulle alt bejaka till furstens
begäran som skedde». H. Sk. H. X. s. 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
