Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94—15 96. 31
bestämmelseort, förr än riksdagsförhandlingarne redan voro
afslutade. Skulden till detta dröjsmål skjuter herrarnes försvarare
Knut Persson på konungens rådgifvare i Polen, hvilka skola
hafva yttrat : »Låt man hertig Karl och riksens råd rifvas
och slitas; det skadar dem intet, utan är de kättare gode
(godt) nog». Är detta sant, skulle således Sigismund ännu en
gång hafva låtit förmå sig till samma kortsynta politik, som lian
följde vid interimsregeringens ordnande, eller att, försmående den
naturliga motvigt mot hertigen, som rådet kunnat erbjuda honom,
i stället söka förlama båda genom att bringa de svenska
angelägenheterna i den största möjliga oreda r). Att så varit
förhållandet är ej omöjligt, ehuru ett svårare politiskt missgrepp
knappast låter tänka sig, då det för ingen skulle varit
fördelaktigare än för konungen, om ställningen på sådant sätt klargjorts,
att ständerna själfva tillbakavisat det till dem stälda vadet.
Huru mycket uteblifvandet af konungens svar än må hafva
försvårat de svenska riksrådens ställning och ökat deras
obenägenhet för riksdagen2), så synas dock alla, hvilka kunde
räknas såsom tjenstgörande och befunno sig inom det egentliga
Sverige, hafva infunnit sig vid mötet med undantag af Erik
Gustafsson Stenbock3), och svårligen skulle de kunnat göra något
annat, då riksdagskallelsen, om hvars utfärdande de själfva varit
H. Sk. H. X. s. BO: Jämf. Hist. Tidskr. 1884 s. 20. Hjärne har i
»Sigismunds svenska resor» s. 77 visat, att den intrasslingspolitik, som
Sigismund sommaren 1594 iakttog med afseende på de svenska angelägenheterna ej
var Malaspinas verk. Däremot torde man på grund af Typotii af mig citerade
yttrande (a. st.) få anse, att konungens polska rådgifvare styrkt honom därtill,
och saunolikt gjorde de svenska katolikerna det samma. De sistnämda äro de,
som Knut Persson angifver såsom verksamma vid detta tillfälle.
2) Till ytterligare belysning af deras ställning till riksdagsfrågan må
anföras ett uttalande af Erik Sparre, hvilket visserligen är från det följande året
(17 Juni 1596), men förtjenar uppmärksammas såsom varande af förtrolig natur.
»Hvad det Söderköpings möte tillkommer» — skrifver han nämligen till svå-^
gern Erik Brahe — »hade jag för min persou hällre mått se det på den tid
blifva tillbaka, efter som jag och mine medbröder det med alla förelöpte
handlingar, så ock hvad vi H. K. M. själf långt tillförene hafva tillskrifvit och andre
kanske därbredvid i lika måtto med ytterligare råd och betänkande — ändock
därpå äro inga svar igenfallna — kunna bevisa». Orig. bl. Acta hist.
3) Att åtminstone Nils Gyllenstjerna, Hog., Klas och Ture Bjelke, Gustaf
och den nu från den ryska fredsunderhandlingen återkomna Sten Banér, Axel
Lejonhufvud, Jöran Posse samt Erik Sparre voro närvarande ses af ett deras bref
till Flemming dat. Söderköping den 10 Nov. (orig. bl. Rådslag). Däremot
saknas här Gustaf Gabrielsson Oxenstjernas och Erik Abrahamsson Lejonhufvuds
namn, men de kunde vid denna tidpunkt hunnit lemna Söderköping. Mot
antagandet, att de ej skulle bevistat mötet, kan anföras, att Karls Reg. ej med
anledning af deras uteblifvande innehåller några bannebref, då däremot ett sådant
af den 6 Oktober finnes till E. Gnstafsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
