Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
S. J. BOETHIUS.
5) att hertigen och rådet i enlighet med 1593 års
rättegångsstadga skulle vara högsta instans och vad från dem till
konungen ej få ega rum förr än efter dennes hemkomst;
6) att Erik och Arvid Gustafsson Stenbock l) samt Klas
Flemming måtte kallas till riksdagen och, om de ej kunde
tillbörligen försvara sig, straffas; såsom skäl härför anfördes, att de
ej hörsammat riksdagskallelsen, att de handlade mot äldre
riksdagsbeslut och efter sin egen vilja saint regeringen oåtspord, att
de, om också ej med ord, dock genom detta sitt handlingssätt
beskylde hertigen och rådet för otrohet mot konungen, ehuru
sådant »religionen undantagandes» vore »mot själfva naturen» och
ginge riksrådens ära »alt för när», samt att de gjorde detta för
att bli ansedda för konungens trognaste män och sålunda få
tillfälle att mot välbetänkta och beslutna handlingar söka sin egen
»fördel med rikets och dess undersåtars stora skada och förderf
och deras egen själs salighets eviga förtappelse» ;
7) att alla andra, som utan laga förfall försuttit riksdagen
och vägrade att förena sig om ständernas blifvande beslut, hvilka
man hoppades skulle lända Gud till ära och konungen till tjenst
och behag i alt utom religionen, måtte straffas;
8) samt att hertigen erhölle betalning för sitt omak och
för sina förskott till kronan.
Som man ser, innebär denna framställning ett obetingadt
vädjande till ständernas dom med afseende på alla de
förnämsta tvistefrågorna mellan interimsregeringen och Sigismund.
Enligt Karls uppfattning var ett dylikt tillvägagående, såsom vi
i det föregående sökt visa, fullkomligt berättigadt, men å andra
sidan är det lätt begripligt, att riksråden från sin ståndpunkt
ansågo, att riksdagspropositioner af denna beskaffenhet behöft
blifva »förbättrade och skäligen v förändrade». Återstod nu att
se, huiu ständerna själfva betraktade saken.
Deras första utlåtanden angående hertigens hemställan
afgåfvo* gruppvis2), och man får af dem en ganska tydlig
föreställning om de riktningar, i hvilka de särskilda ståndens
meningar rörde sig.
Af adeln, till hvilken vid detta tillfälle icke blott ombuden
för krigsbefälet utan ock för meniga krigsfolket slöto sig, finnas icke
*) I Knut Perssons annars noggranna redogörelse för dessa punkter nämnes
äfven Karl Gustafsson, men hans namn förekommer ej i hertigens proposition i
lieg, och bl. Riksdagsacta.
2) Se bilagorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
