Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
S. J. BOETHIUS.
vändning att det skulle draga för långt ut på tiden, om
riksråden, som då voro skingrade i landsorterna, skulle vara med om att
ytterligare »med bud och bref beskicka H. M.», afböjer Bjelke detta
och föreslår i stället, att hertigen blott i sitt namn skulle göra
konungen» en trogen påminnelse och förmaning». För öfrigt sökte
Bjelke trösta sig och hertigen med att, då konungen af deras svar
på protesten finge se, att intet förehafts på riksdagen, som ej
»komme öfverens med Sveriges lag, II. K. M:ts egen ed,
försäkring, löfte och tillsägelse», skulle han låta sig nöja med denna
»ursäkt och förklaring, o an sedt huru andra vrångvise henne
uttyda veie» *). För tillfället lät Karl härvid bero, men hans
bref hade emellertid tydligt nog förebådat att, om detta hopp
kom på skam och konungen vidblef sin protest, ämnade hertigen
däraf låta drifva sig till ytterligare kraftåtgärder; af Bjelkes svar
hör man åter, att riksråden ej önskade följa honom längre på denna
väg. I själfva verket blef också, trots ali riksrådens optimism,
följden af konungens protest, att riksdagsbeslutets revolutionära
innebörd bragtes i dagen, men ock att brytningen mellan
hertigen och rådet påskyndades. I samma riktning verkade äfven
riksdagsbeslutets bestämmelser mot de undersåtar, som ej ville
underkasta sig det samma, och därför bilda dessa båda
omständigheter : tvisten med konungen om beslutets giltighet ocli frågan
om dess tillämpning mot hans tredskande anhängare liksom den
röda tråden i händelsernas gång såväl under den återstående
delen af hertigens och rådets samregering som ock vid den
slutliga brytningen dem emellan.
De, hvilka Karl närmast misstänkte för att ej vilja erkänna
riksdagsbeslutets bindande kraft, voro samma personer, mot
hvilkas uppträdande såsom ståthållare han förut haft så mycket
att anmärka, nämligen Flemming och de två Gustafssönerna.
Hvad som nu följde mellan honom och dem, kan därför anses
såsom en fortsättning af den gamla tvisten med dessa herrar2),
ehuru denna nu genom frågan om riksdagen blifvit ännu mera
ingripande och bitter.
Som vi sett hade hertigen i sitt svar till ständerna fordrat,
att de tre herrarne skulle förklara sig öfver riksdagsbeslutet
och stå till rätta för sitt föregående förhållande. Med afseende
’) Den 23 Januari 1596. Hist. Bibi. II. s. 275.
2) Se Hist. Tidskr. 1884. ss. 44 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
