Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
S. J. BOETHIUS.
de h, ocli detta af ganska naturliga skäl, ty om Finnarne skulle
ställas till rätta för att de vägrat hörsamma ett riksdagsbeslut,
hvaremot konungen nu formligen protesterat, så var detta tydligen
ett stort steg framåt mot denna revolutionära brytning, som
riksråden framför alt fruktade. Ostgötaherrarne svarade sålunda ej alis
på hertigens först framstälda fordran att de »bredvid» honom
skulle skrifva till Flemming,1) och det enda svar han erhöll
angående det den 12 Maj sända förslaget till stämning var, att
Flemming sannolikt ej skulle rätta sig mycket därefter.
Så hade alla de planer, som denna tid lågo Karl närmast
om hjärtat, strandat på riksrådets motstånd. Tidpunkten för
detta nederlag var slutet af Maj, såsom ses af hans bref till
samtliga rådet den 29 denna månad. De delar af denna
skrifvelse som handla om rådsmötet och brefvet till konungen äro
redan anförda. 2) Yttrandet om de »finska handlingarna» är ännu
skarpare, och man förnimmer däri liksom de första hotfulla
förebuden till de sedermera så ödesdigra beskyllningarne, att
riksråden ej ville stå fast vid Söderköpings beslut.3) Det missnöje
Karl kände mot rådet i allmänhet synes dock ej hafva sträckt
sig till Sparre, ty en särskild skrifvelse, som han föregående dag
sände denne, röjer snarare ett behof att få genom ett förtroligt
meddelande lätta sina bekymmer. De nyheter, ined hvilka lian
började sitt bref, voro också i hög grad egnade att väcka
allvarsamma tankar, ty de gåfvo viel handen, att mot dem, som ville
fortgå i den genom Söderköpings beslut inslagna riktningen, ett
oväder af den mest fruktansvärda beskaffenhet som bäst
sammandrog sig i Polen. Hvad hertigen berättade var följ anda:
För att utforska orsaken, hvarför det så länge dröjdes med
svaren på Mårten Kerners beskickning, hade lian sändt sin
kansliskrifvare Stig Karlsson till Polen och denne hade nu vid sin
återkomst omtalat, att när han lemnade Polen hade Kerner
ännu ej erhållit något svar, ja han hade ej ens fått framlemna
*) Visserligen hänvisade de i sitt svar af den 22 April till hvad de skrifvit
den 7 (9), — Meddel, från Riksark. VI, sid. 178 — men detta var naturligtvis
ej något egentligt svar. En »sedel» till brefvet af den 22 innehåller emellertid
ett löfte att skrifva till Flemming, när rådet kom till sammans (Rådslag), men
då hertigen både till dem och Sparre skref, att de ej gifvit något svar, synes
man kunna antaga, att denna sedel var ett koncept som ej afgick. G. Banérs
yttrande till H. Bjelke i nyss anförda bref (Hist. Bibi. II s. 287): »ändock vi väl
liafva orsak att entskylliga oss något däruti att råda,» bestyrker också deras
motvilja mot att inblandas i denna sak.
2) Se ofvan ss. 78 o. 79.
3) Se Hist. Bibi. II, sid. 281, där denna del af brefvet är tryckt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
