Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
S. J. BOETHIUS.
ende den föreslagna stämningen yttrat sig »mäkta kallt». Själf
kunde han ej förstå, hvarför stämningen ej skulle utgå, då den var
fullt laglig, och frågade Sparre hvad han ansåg. Visserligen
trodde han ej, att den skulle hörsammas, men han ville ej »med
stillatigande intorka» de osannfärdiga beskyllningarna. Ville
riksråden göra så, det finge de samtliga »råda för», men han ville
hålla sig till »Söderköpings afsked» emedan det öfverensstämde
med rikets bästa och konungens ed. Finge Finnarne fortfara,
som några börjat, så blefve följden rikets undergång och förderf,,
»men», — fortfor han — »Vi vilja taga Gud till hjälp ocli med
edert och flere goda herrars råd det förekomma» saint tillägger
därpå: Det hafver tillförene varit sedvanligt, att de i Finland
hafva rättat sig efter hvad här i Sverige af Sveriges rikes råd
hafver beslutadt varit och icke efter Finlands rikes råd, hvilket
är ett obekant namn, ändock ingen är utan en i Finland ocli
med förlof en rätt fantast och till alt ondt af naturen benägen».
Därför ville hertigen mot sådan otillbörlig handel bruka den
myndighet, som ständerna betrott honom, och därvid förklarade
han sig nu lita på, att Sparre »såsom en trogen rådsperson, den
K. M. och sitt fädernesland troligen ocli väl menar», skulle med
råd och dåd bistå honom efter sitt »eget löfte och tillsägelse».
Hvad han ville göra var ingenting annat än hvad han kunde
försvara inför konungen och hvar kristen man och livad som
afsåg fäderneslandets bästa och undersåtarnes försvar mot det
yttersta förtryck, men det vore alltid bättre »att ställa i bäcken
än i ån».
Men om hertigen var bekymrad, så voro riksråden det e|
mindre. Deras förtroliga bref visa, med hvilken oro och
fruktan de motsågo det förestående mötet med hertigen, och på grund
af dessa deras uttalanden torde man ej begå någon synnerlig
orättvisa, om man — med alt erkännande af att »hväsande i
brystet, hosta och harklande» då som nu kunde under
vårslasket »mångenstädes omkring vanka» — dock ser en viss
öfverdrift i den nästan omanliga klagan öfver svaghet ocli sjukdom
som oupphörligt möter oss i Östgötaherrarnes bref, så snart,
fråga blir om uppresan till Stockholm.I själfva verket kan
man dock ej förtänka dem, 0111 de på alla håll sökte efter
anledningar till uppskof, ty deras ställning var verkligen i högsta grad
’) Se Hist. Bibi. sid. 285—8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
