Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
S. J. BOETHIUS.
des genom att makten såsom af ålder förblef i händerna på de
stora slägterna, som syntes dem ega de bästa förutsättningarna
för dess handhafvande, än 0111 den öfvergick till en rå och
tygellös menighet eller, liksom i de flesta andra europeiska länder
denna tid, till en enväldig konung, och några andra former for
statslifvet hafva de sannolikt ej kunnat tänka sig; och om man
jämför dem med de äldre Vas arne, med en Jöns Bengtsson, en
Gustaf Trolle m. fl. deras föregångare, så framstå de onekligen
såsom karaktärer af mer än vanlig sedlig renhet. Ty granskar
man deras offentliga lif efter Johans död, skall man visserligen
hos dem alla finna mycken politisk kortsynthet, åtskilligt som
vit-nar om en viss slug försigtighet, men (åtminstone hos dem, som i
Linköping med sitt lif fingo plikta för sitt förhållande och under
förutsättning att de verkligen hyste den ofvan angifna
uppfattningen af vilkoren för fäderneslandets lycka) svårligen något,
som ej låter förena sig med fosterlandskärlekens och hederns
fordringar. Men vare härmed huru som hälst, så kunde de 1111
ej längre undgå sitt öde. När tidehvarfvets stora religiösa
motsats, efter att länge nog hafva upprört förhållandena äfven i vårt
land, slutligen här urladdade sig i en våldsam sammanstötning
mellan Sigismunds blinda trotsande på sin kungliga myndighet
och hertig Karls hänsynslösa vädjande till folkviljan, då återstod
ej mer någon själfständig plats för dem, som trott sig kunna
begränsa ovädret inom de gamla författningsformernas råmärken
eller bryta dess kraft blott med tillhjälp af rådsmaktens resurser.
Så måste de ändock taga parti för den ena eller andra sidan,
och det var tydligen förkänslan af att detta svåra val skulle
blifva nödvändigt vid det stundande mötet med hertigen, som
gjorde dem så obenägna for detta. Till sist kunde dock
råds-sammankomst en ej längre uppskjutas. I Juli började riksråden
infinna sig i Stockholm, och ehuru Karl, uppretad öfver de många
uppskof ven, länge dröjde qvar i hertigdömet, följde dock nu den
ödesdigra brytning, som för riksråden blef begynnelsen till
olyckornas och undergångens tid.
*) Hos en Nils Gyllenstjerna och H. Bjelke torde den sluga försigtigheten
stundom hafva gått öfver denna gräns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
