Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
OSCAR ALIN.
Mot utskottets beslut om denna anmärkning reserverade sig
tre af dess ledamöter1) »i betraktande af frågans mindre vigt»,
ocb inom stånden väckte den ej heller synnerlig uppmärksamhet.
De som yttrade sig därom fäste sig for öfrigt alldeles icke
därvid, att Kongl. Maj:t genom sitt uttalande gått Riksrätten i förväg
och ingripit i dess befogenhet, utan upptogo endast den del af
anmärkningen, som gällde oriktig tillämpning af bestämmelserna om
Riksrättens sammansättning i § 102 Rf. I följd häraf kommo
de också alle till den slutsatsen, att icke § 107, utan § 106 Rf.,
härvidlag vore tillämplig, och att således i ingen händelse någon
riksens ständers anhållan om statssekreterarens entledigande
kunde komma i fråga. En bland riddarhusets talare, frih. C. H.
Anckarsvärd, var dock af något annan åsigt. Utgående från
»den öfvertygelsen, att § 107 alltid på goda skäl borde kunna
tillitas, äfven der ansvaret kunde hänföras under § 106»(!),
förklarade han sig »icke tro det vara representationen värdigt» att
med tystnad förbigå sådana omständigheter, som anförts mot
statssekreteraren Qviding och bland hvilka vore den, att han
»tvärtemot Grundlagens bokstafliga lydelse medverkat till en
annorlunda sammansättning af Riksrätten, än den Grundlagen
före-skrefve»2). På grund af utskottets anmärkningar mot denne
konungens rådgifvare särskildt (de voro till antalet tre), yrkade
han mot honom tillämpning af § 107 Rf., ett yrkande, som dock
af adeln förkastades, ehuru visserligen med den jämförelsevis ringa
majoriteten af 103 röster mot 773). De öfriga stånden förenade
sig om samma beslut, som adeln fattade, och den rättskränkning,
hvarmed Carl XIY Johans konungatid så att säga inleddes,
medförde således intet ansvar för de konungens rådgifvare, som
därvid medverkat.
finnes i protokollet af den 16 maj var den så formulerad, att den mindre
uteslutande gällde statssekreteraren. Det hette där: »Utskottet fann härvid
anmärkningsvärdt att svaret blifvit utsträckt till föremål, som frågan icke åsyftade;
att, änskönt amiralen frih. von Stedingk etc. etc., Regeringen icke dess mindre
med en mot ordalydelsen stridande tolkning af § 102 Rf. ansett honom tillhöra
Riksrätten icke såsom högste befälhafvare af eskadern, men i egenskap af chef
för Förvaltningen etc. etc., samt att sålunda Executiva makten i förhand yttrat
sig etc. etc. Och beslöts att den anmärkta åtgärden skulle med afseende på
statssekreteraren gifvas riksens ständer, i stöd af § 107 Rf., tillkänna.»
*) Biskopen frih. Mörner, professor Thyselius och stadsmajoren Westin.
2) R. o. Ad. Prot. 1823, T. VI, Bil. s. 200.
3) R. o. Ad. Prot. 1823, VI, s. 476.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
