Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
HANS HILDEBRAND.
Yid granskning af de namn, som våra mått under äldre
tider hade, kan man icke undertrycka en känsla af häpnad öfver
den brist på precision, som i de flesta fall vidlåder dem. Bland
längdmåtten finna vi mund, som än betyder nagel, än hand, finger,
tumme, näfve, spann d. v. s. afståndet mellan utspärrade fingrar,
fot och fjät, tvärfot och tvärfjät, ain, d. v. s. arm, och famn; bland
rymdmåtten ask, löp, som betyder detsamma, skål, såll, stop,
kanna, ja det finnes ett rymdmått, som helt enkelt kallas mått.
En sak kunna vi genast lära oss af dessa sväfvande
benämningar, hvilka kunde ökas med en mängd uttryck i våra
medeltidslagar, som mäta afstånd efter det menskliga ropets
förmåga att tränga fram eller efter armens förmåga att kasta ett
tungt föremål, nämligen den, att vi näppeligen behöfva, för att
finna de svenska måttens ursprung, anträda en upptäcktsresa till
främmande områden. Hade våra förfäder lånat sina mått eller
bildat dem efter sådana, som hos andra folk redan hade kommit
till stånd, hade de helt visst mången gång lånat för måttet ett
främmande namn eller sjelfva gifvit det ett, som innehöll en
verklig måttbestämme 1 se. Tydligen hafva måtten vuxit ut ur
idel ungefärliga bestämmelser. Att det oaktadt likheter kunna
o o
uppvisas med måtten hos andra folk, såväl mycket närstående
som aflägsnare, beror helt enkelt därpå, att Nordborna icke voro
de enda, som gått till väga på detta sätt, och att de mått, som
grunda sig på rent naturliga förhållanden, måste sins emellan få
en viss öfv er en sst äm m e 1 s e.
Yanan att nöja sig med ungefärliga bestämmelser har icke
varit lätt att utrota. I ett land, som icke egde sådan tillgång
på klingande mynt, som fordrades för handel och vandel, måste
man använda andra betalningsmedel, s. k. vä rd örar — på
nutidens språk skulle vi säga värd ören — å hvilka man omsider
satt- bestämda värden, mätta efter landets p en n in ge väsen cle. När
en skatt skulle uppbäras, kunde en ko tagas i stället för ett
visst belopp af penningar, men hvilken latitud fanns icke i detta
sätt att betala, då alla kor ingalunda äro af samma godhet !
Ej heller den menskliga kroppen är alltid af samma mått
och fot är därföre icke gifvet lika med fot. För att ett sådant
längdmått skulle användas, fordrades det ett uppmärksamt aktgifvande
på den normala storlek, som den menskliga kroppens delar hafva.
Men det var icke nog därmed, ty olika meningar kunde uppstå
om den rätta längden af den kroppsdel, man använde till mått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
