Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅTT OCH VIGT I SVEKIGE.
205
fadern Hieronymus omtalar rast som ett af alla Germaner kändt
vägmått. De Germaner, som hade kommit i beröring med det
romerska riket och dess normerade milmått, hade funnit sig
föranlåtna att normera rasten. Afstånden på vatten räknades
efter vikor — namnet är ännu o förklaradt — ett mått, som olikt
rasten var uteslutande nordiskt. I en mot medeltidens slut
tillkommen anvisning för de hanseatiska sjömännen, af dr
Kopp-ni ann utgifven under titeln Das Seebuch, omtalas vikor uteslutande
i det kapitel, som handlar 0111 färderna på Östersjön. Äfven
vik an var af något varierande län gd, li ksom milen ännu kan vara
det i dagligt tal. Sjöboken talar om stora ocli om (vanliga) vikor.
Hr Falkman säger, att någon gång, han vet ej när, fick
sannolikt benämningen vika ungefär samma betydelse som benämningen
sjömil, hvarmed måhända menas en tysk eller geografisk mil.
Breusing, som skrifvit nautiska kommentarier till den hanseatiska
sjöboken, antager, att just den omständigheten, att den nordiska
vi kan användes i Östersjön, verksamt bidragit att låta den
geografiska milen, som var af ungefär samma längd, vinna insteg
som sjömil hos de tyska sjömännen.
I denna sjöbok finnes ett annat vägmått till sjös användt,
nämligen känningar, hvilka synas hafva varit af ännu mera
växlande storlek än vikorna, ty det talas om små, sm a goda,
egentliga och stora känningar. Dock användes detta orel för att
angifva afstånden mellan orter; känningens längd synes hafva varierat
mellan 3 och 4x/ geografiska mil.
Då jordegendomen hade så stor betydelse för våra fäder,
att i äldsta tid först innehafvandet af jord gaf full
medborgare-rätt, ocli då den tidens sätt att anordna fördelningen af byns jord
på byns medlemmar lätt kunde gifva anledning till klagomål och
tvister, kunna vi synas hafva rätt att vänta att man hade
åtminstone noga reglerade ytmått. Af de många som nämnas i
medeltidens handlingar, är det dock endast ett, hvars namn
antyder en måttbestämning, men detta enda, stänger eller alnar
jord, är dock i sig föga upplysande. Hr Falkman, som
ingenstädes funnit upplysning om hvad som förstods med stång och
ain jord, egnar åt detta uttryck en mycket vidlyftig utredning,
hvilken han sammanfattar i följande punkter: Ibland menar inan
blott ett enda afsöndradt stycke jord och dettas storlek (t. ex.
31/2 stänger äng i Borgängen) — stundom afsåg man alla tegars
sammanräknade bredd i något byn tillhörande visst ego s lag (t, ex. 71/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
