Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
HANS HILDEBRAND.
Mot denna framställning måste det ovedersägliga inkastet
göras, att ur etymologisk synpunkt kunna Svea lagarnes och
Svea-urkundernas })yn aldrig blifva samma ord som tunna. Ordet
tunna är i Sverige, liksom i Norge och Danmark, lånadt från
tyskan; ordet [>yn deremot är svenskt, men saknas i det norska,
isländska och danska fornspråket. Deremot är det uppsvenska
{jyn och det östgötska tliön ett och samma ord, allenast genom
olika stafning något nyanseradt. Den gamla bokstafven f)(= th)
försvinner småningom ur språkbruket och y vexlar i medeltidens
skrift ofta med ö (jfr mynt ocli mont.)
Om således sjelfva namnet måste leda till ett
sammanställande af Östergötlands th ön (i Ostgöta lagen kallade f)yn) och
S ve al a n d s 1 a gen s f>yn, latiniseradt till })vnio, visas därutöfver
nogsamt genom urkundernas uppgifter, att denna tliön och denna
f)yn hade alldeles samma mått, i det på hvardera gingo sex spann;1)
hr Falkmans uppgift att på den uppländska f)yn eller tunnan gingo
endast två spann, är riktig med afseende på den efter medeltidens
slut äfven i mellersta Sverige införda tunnan, men är alldeles oriktig
med afseende pä den gamla })yn. Att denna, liksom thön i
Östergötland, innehöll sex spann framgår med full tydlighet däraf, att
i den förteckning, som år 1316 uppsattes öfver hertigarne Eriks
och Valdemars utpressningar af kyrkans underlydande inom
ärkestiftet, uppräknas tliynones och spann såsom angifvande måttet,
det förra såsom en högre, det andra som en lägre enhet, och
finnes i detta sammanhang mellan matt uppgifterna spann ens antal
upptagna till tvà och flera, intill 5 och 5V2, men aldrig till sex.
Halfsjette spann är således mindre än j)yn. Yi kunna under
sådant förhållande icke underlåta att anse en Upplands|)yn hafva
samma mått som en östgötisk thön d. v. s. sex spann, och äro
tydligen icke berättigade att, när på en upplands|>yn räknades sex
spann, anse f)yneii i Vestmanland och Södermanland hafva varit
ett annat mått. För Södermanland kan det för öfrigt till full
evidens bevisas, att en £>yn innehöll sex spann. Det talas
nämligen på ett (för öfrigt af hr Falkman citeradt) ställe i
Södermanna-lagen (kyrkobalken kap. 5) om halftredje f)yn hästkorn, hvilket
belopp i en handskrift återgifves med femton spann hästkorn,
hvilket ger för jjynen sex spann.
Spannmålsf)yn skulle i nutidens språk öfversättas med sädespvn, men
säden har fått sitt namn spannmål efter måttet hvari den mättes.
Spannmåls-J)yn är fullkomligt identiskt med sp änne th ön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
