- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Femte årgången. 1885 /
222

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

HANS HILDEBRAND.

byggarne 1) — k. Alfred den store återstälde efter 878 års fred
de gamla lagarna och statsinrättningarna — år 1018 bestämdes
att England skulle styras efter den gamla engelska rätten —
Knut den store, som ville vinna Engelsmännens kärlek, införde
ånyo de angelsaksiska lagarne — alltså är det icke troligt att
den skandinaviska marken af Danskarne blifvit införd i England.
Men denna sannolikhetsbevisning kunna vi ej tillerkänna vitsord
gentemot de af professor J. Steenstrup framdragna faktiska
förhållandena, att marken i de äldre angelsaksiska urkunderna,
hvilka på tusentals ställen omtala penningeförhållanden, icke
nämnes en enda gån g, att den första gången omtalas i fördraget
mellan k. Alfred och dansken Gudrum, att den sedan dess
omtalas i främsta rummet för de delar af England, som voro i
Danskarnes händer, att den engelska marken var delad i åtta
Ören, men att öre, lika litet som mark, finnes i angelsaksiska
urkunder före den danska tiden. Man kan icke gerna häraf
draga annan slutsats, än att England fått marksystemet genom
danskt inflytande.

I Frankrike och Tyskland börja urkunderna under loppet
af 1000-talet tala om mark. I de tyska förhållandena finnes
allsintet, som tilldelar den i Köln använda marken någon större
ursprunglighet än de marker, som förekommo inom hvart enda
nord ty skt område, sins emellan något olika och alltid betecknade
med områdets namn (t. ex. bremisk, lybsk mark). Äfven Polen
hade sin egen mark, hvilken sattes som motsats till den kölnska,
Alla dessa marker uppträda såsom lika berättigade, om än med
lokal giltighet. Det är först under en senare tid, under
1200-talet, som den kölnska marken begynner få ett större erkännande
än de andra; och dess herravälde tilltog därefter allt mera på
bekostnad af de öfriga lokalmarkerna: den kölnska marken antogs
till myntvigt år 1433 för hansestäderna vid Östersjön, år 1524
for hela det tyska riket.

Det finnes en omständighet, som gör det nödvändigt att
antaga den tyska marken som lånad. Det nordiska systemet
innehåller mark — öre — örtug, det tyska mark — uns — qvintin
o. s. v. Namnet uns hör till det romerska pundsystemet, hvilket
af Karl den Store reformerades och blef den herskande vigten

*) Då det var fråga om vigtsystemets införande från Tyskland till Norden,
ansåg herr Falkman ett formelt införande af en vigtordning ej kunnat komma

i fråga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:59:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1885/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free