Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK OXENSTIERNA SÅSOM ESTLANDS GUVERNÖR 1 646-1 65 3. 321
De framlemnade tillika en skrift, undertecknad af landtråden
och ridderskapet, i hvilken de bådo om ursäkt om de öfverilat
sig, men framhärdade i sin fordran, att ej ståthållaren skulle
ega rätt att presidera i deras landtstol.
Grefve Erik beklagade, att ban ej kunde börja sin oration
med en »gratulation o 111 deras hörs am liet». Han framhöll, att
han förr toge sitt afsked än lian tilläte dem att förakta honom
ocli lians ämbete, lian kunde ej handla emot sin instruktion, ocli
de kunde gerna göra sig i ordning att resa liem, ty någon
landtdag kunde ej hållas. Grefven sade sig härvidlag »hafva lagt
alla privatpassioner à part, allenast 11. K. M aj: t sker ett nöje
i sin höghet».
Man skildes åt. Un derhän d lin garn e af brötos dock ej, och
ridderskapet uppträdde, ehuru tills vidare utan framgång, såsom
medlare.
Den 23 febr. hade landtråden åter en sammankomst med
guvernören, de gamla argumenten upprepades, nva tillades.
Oxenstierna förklarade att vid hvarje session borde kronans intressen
vara företrädda, att la udtråden ej, då de sutto i domstolen, hade
någon annan rang än den af lan dt råd och att ståthållaren, då han
presiderade, liade guvernörens rang ocli värdighet. Slutet af
underhandlingen var, att guvernören förklarade sig aldrig i evighet
gifva vika, men om de ville öfverlemna frågan åt honom, skulle
de få skäl att blifva nöjda. Landtråden sågo sig då tvungna
att gifva efter för att ej få domstolen overksam.
En kompromiss ingicks. Oxenstierna lofvade att sjelf presidera
under hela denna landtdag, dock ej tvungen utan af fri vilja,
och de skulle minnas att han ej gaf efter i princip.
Landtråden visade sig tillfreds, förklarade, att de i allo ville ställa sig
såsom trogna och hörsamma undersåtar, »därmed gick livar ocli
en content till sitt».
Följande dag, då grefve Erik kl. 8 f. m. kom ur kyrkan,
tillkallade han landtråden ocli adeln och liöll till de förra ett
förmaningstal. Yxkull svarade, att de förtrodde sig i lians
händer, hvarefter alla begåfvo sig till landtstugan, där landtdagen
fortsattes 1).
Emellertid var frågan endast uppskjuten, ej löst. Yid 1650
ars rättegängsdag var lion åter före. Guvernören kunde då
stödja sitt uppfattningssätt på en skrifvelse från den svenska
*) Se om dessa vidlyftiga förhandlingar protokollen i E. Oxenst. lieg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
