Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
ELLEN FRIES.
ännu betalts. Kronan stod dessutom i skuld till staden Reval
och åtskilliga ämbetsmän för sädesleveranser, *) men att
betala estländska kreditorer med kronans spannmål vore
misshushållning, ty denna var lågt värderad och kunde under oår med
betydlig vinst säljas till utlänningar.2) Slutet blef, att Erik
Oxenstierna afsände till Sverige 2,000 tunnor spannmål, d. v. s.
en del af det som begärdes. Äfven under följande år fördes
vidlyftiga underhandlingar i samma ämne och med liknande
resultat, dock måste han för att erhålla spannmål begagna sig
af sin rätt att förbjuda spannmålsutförsel från Reval.3)
Under de följande åren fortsattes dessa underhandlingar
emellan Erik Oxenstierna och räknekammaren. Han lyckades
dock aldrig erhålla full betalning åt kronans kreditorer i
Estland. 4)
Äfven frågan, huruvida den spannmål, som utskeppades
för kronans räkning, skulle anses vara licent- och tullfri eller
ej, framkallade åtskilliga meningsbyten. Då staden Reval
alltid skulle hafva en viss procent af tullen såsom hamnafgift,
kunde den ej gerna se med blida ögon, att kronan uppköpte
stora spannmålsförråd, hvilka utskeppades utan att staden
erhöll de afgifter, hvilka kommo den till del, om utlänningar eller
enskilda personer uppköpte spannmål. Slutligen afgjordes
denna tvistepunkt genom en kunglig resolution af den 11 april
1650, enligt hvilken den från Estland för kronans räkning
utförda spannmålen skulle vara licentfri. 5)
En annan handelsfrihet, som äfven förorsakade tvister, var
den seglationsrätt, som de finska skärgårdsbönderna hade sedan
gammalt på Reval. Mot alla privilegier begagnade sig
nämligen äfven bönderna i det inre af Finland af denna rätt,
liksom den äfven utsträcktes längre än ämnadt var. Regeringen
sökte inskränka den inom behöriga gränser, det var till och
med fråga om att upphäfva den, hvilket dock ej, till stor del
genom Per Brahes mellankomst, kom till utförande.6)
1) E, Oxenst. reg. 16 maj och 9 juni 1649.
2) Till skattm. Oxenst. reg. 5 juli 1649, 8 sept., 28 okt. och 18 dec. s. å.
3) E. Oxenst. reg. 28 okt. 1649; 8 febr., 20 och 27 april 1650.
4) E. Oxenst. reg. 5 nov. 1651 och 21 febr. 1652. Igelströms bref.
5) Se Stjernman anf. st. II sid. 626. E. Oxenst. reg. 6 sept. 1649.— Per
Brahe till E. Oxenst. 6 maj 1650.
6) E. Oxenst. till P. Brahe 2 mars och 13 april, 2 och 23 maj 1650
(Sko Arkiv) — P. Brahe till E. Oxenst. 22 febr., däri drottningens bref af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
