Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STYFFE, BIDRAG TILL SKANDINAVIENS HISTORIA.
II
samtida handlingar och förmåga att begagna sig af deras uppgifter,
som här å nyo gör sig gällande.
Med en viss nyfikenhet motser man hr Styffes omdöme om Svante
Stures politik i allmänhet, hvilken, som bekant, uti Allen, fått en så
sträng domare, och mången har väl trott att det skulle bli svårt för
honom att jäfva denna dom eller att vidhålla deri nationella
ståndpunkten. Häri torde man dock i sådant fall något ha missräknat sig.
Hr Styffe polemiserar egentligen icke mot den danska historikerns
uppfattning och onekligen framstår äfven hos honom hr Svante som
en underlägsen person i jämförelse med Sten Sture d. ä., och detta
först och främst i ledningen af den inre styrelsen, men äfven i
afseende på krigföringen. Men han vederlägger icke desto mindre i
åtskilliga punkter, och såsom oss synes lyckligt, Allens framställning
genom den noggranna analys af urkunderna, hvari han utan tvifvel är
honom öfverlägsen. Yi skola i det följande påpeka några vigtigare fall.
Det framgår sålunda uppenbart af hr Styffes med data rikt
försedda redogörelse att uppskofvet med stilleståndets ingående 1504
berodde på danskarne, och det förefaller bra ensidigt att tala om,
huru hr Svante genom sina proklamationer till Norge uti mars
»forstyrrede» underhandlingen, då å danskarnes sida Jens Holgersson så
sent som i maj härjade Kalmarsunds kuster. — Äfven i fråga om det
stora fredsmötet i Kalmar 1505 afvika de båda framställningarna. Det
är bekant att svenskarne där alldeles uteblefvo, och Allen ser i
riksföreståndarens intriger enda anledningen därtill. Svenskarne föreburo
envis motvind som orsak till sin sena ankomst, och hr Styffe har gjort
sig mödan att hos en kompetent auktoritet inhämta uppgifter, hvilka
bestyrka, att under hela juni månad stiltje eller motvind är det vanliga
för dem, som norrifrån vilja segla till Kalmar. Den anmärkningen
qvarstår visserligen att svenskarne för sent gåfvo sig i väg, men att
de icke ville komina värnlösa, då konung Hans hade gjort så stora
rustningar, är dock begripligt, och hur litet den senare var angelägen
om en öfverenskommelse, visar den hast hvarmed han gick till väga i
fråga om dömen. Danskarnes förfarande både under stilleståndstiden,
samt före och efter mötet var väl så litet som möjligt egnadt att
ingifva förtroende.
Äfven i andra fall torde de ogynsamma omdömen Allen är så
snar att fälla om riksföreståndaren och hans förtrogne, böra jämkas
efter den på fakta grundade framställning hr Styffe ger. Mest afviker
dock de båda författarnes uppfattning, när det gäller fredstraktaten af
den 17 aug. 1509 och därmed sammanhängande omständigheter, en
traktat, som Allen finner vara alldeles i sin ordning, men hr Styffe
betecknar som det »till innehållet såväl som sättet nesligaste fördrag»,
som någonsin från svensk sida blifvit ingånget (se s. cxxxix). Det
är ett starkt uttryck, i synnerhet af en i allmänhet så försigtig
författare, kanske allt för starkt i betraktande af att nian så litet känner
de beledsagande omständigheterna. Men att det icke är alldeles
omo-tiveradt, därom lärer man öfvertyga sig, om man följer hr Styffes
framställning, huru konung Hans i början af året utfärdar lejdebref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>