Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ÖF VERSIGTE R OCH GRANSKNINGAR.
för de svenska underhandlarne, som ge honom rätt att qvarhålla dem,
tills de gått in på hans vilkor; huru han, när man ej nöjde sig
därmed, dröjer med utfärdandet af nya, tills stilleståndstiden är ute och
hans kapare hinna att åter börja sitt handtverk och bland annat
utplundra Åbo och hur han slutligen förmår de svenska ombuden i
Malmö att i vigtiga punkter gå ifrån sin fullmakt och lofva tribut
både på obestämd tid och utan något vederlag. Allt detta har Allen
antingen icke berört eller vill han icke höra talas om. Det är i
synnerhet senast anförda beskyllning, som är graverande. Tyvärr
tilllåta ej urkunderna att följa händelserna — vi säga icke dag för dag,
utan icke ens vecka för vecka, man lemnas t. ex. i fullständig
okunnighet om hvad de svenska sändebuden haft för sig under hela juli
månad, och äfven hvad fullmakten angår råder ej full tydlighet. Att i
fråga om tidén för tributens erläggande (k. Hans lifstid) en ändring skett,
är obestridligt, men i öfrigt beror det på, hvad tilltro man skall
skänka en uppgift i ett senare dokument, proklamationen af deri 2
mars 1510, som utgått från Svante Nilsson, Hemming Gad m. fl.
Allen förkastar utan vidare deras påstående som osannfärdigt och
nästan löjligt. Hr Styffe åter finner ej någon giltig anledning att
betvifla riktigheten af denna uppgift, allra helst ingen antydan om
dess grundlöshet förekommer i den långa lista med anmärkningar,
som de missnöjde i svenska Eådet år 1511 tillstälde riksföreståndaren.
Här som vid så många andra frågor från denna tid, är en bevisning
med full evidens beklagligtvis omöjlig. Att det nämda påståendet
göres i en offentlig proklamation, kan svårligen anses vara absolut
bevisande för dess sanning; större betydelse torde då böra tillmätas
det andra beviset. Tager man dem tillsammans, torde man medgifva
att de få karaktären af ganska starka sannolikhetsskäl. Beskyllningen
att ha låtit förmå sig att öfverträda fullmakten synes hr Styffe
hufvudsakligen rikta mot de andliga ombuden. Det står i öfverensstämmelse
med den tämligen dåliga uppfattning han i allmänhet hyser om den
svenska kyrkans prelater under denna tid; han erinrar vid ett par
tillfällen om de samtida ryktena att några bland dem togo penningar
från Danmark. Äfven om detta blott skulle vara en ogrundad
misstanke1), torde det blifva svårt att bestrida riktigheten af hr Styffes
totaluppfattning i fråga om den svenska kyrkans hållning under dessa
de sista åren för dess stora verldsliga makt, eller att den genom
hersklystnad och egennytta så småningom unclergräfde folkets
förtroende och tillgifvenhet.
Har hr Styffe sålunda såsom oss synes med framgång lyckats
vederlägga några af de beskyllningar som gjorts mot Svante Nilssons
regering, qvarstår likväl tillräckligt mycket som ger anledning till
klander, och hr Styffe har visserligen icke undanhållit fakta i detta
hänseende. Hans inre förvaltning saknade hållning och fasthet, såsom
Att konung Hans hade tillfälle att fä reda på hvad som försiggick vid
det svenska rådets öfverläggningar är bestyrkt. Genom hvem det skett, därom
har man naturligtvis inga bestämda uppgifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
