Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392
ÖF VERSIGTE R OCH GRANSKNINGAR.
i deras krets, som verkligen ville sitt fosterlands bästa, denna
ödesdigra välvilja hafva känts som bittraste ironi.
Det som mången läsare kanske mera än något annat söker efteiv
då han vänder sig till Karl XII:s historia, det är kännedomen om
hvad som tilldrog sig hemma i det betryckta fosterlandet, hvars
lidanden ännu undanskymdes af de yttre segrarnes glans. Med rätta
ägnar förf. denna vigtiga sida af sitt arbete en särskild
uppmärksamhet. Man finner, att konungen, eftersom krigen fortgingo, alt mindre
och mindre fann tid att sysselsätta sig med ärender hörande till den
inre styrelsen och huru stundom under hans plötsligt företagna
ilmar-scher eller spärridter regeringsverksamheten för en tid aldeles
afstannade. Man ser, huru förlamad rådsregeringen hemma i Sverige var
genom de anordningar som konungen träffat, förr än han gick i kriget,
och huru dess svårigheter, redan härigenom stora och dessutom
dagligen Ökade genom konungens förlängda frånvaro i fjärran land och
faran for Ryssland och möjligen Danmark, onödigtvis skärptes genom
den bistra behandling, som konungen, Ömtålig om sin makt, stundom
lät det undergå. Aldrig skulle en Gustaf Adolf låtit sitt råd undfå
en sådan skrapa som den rådet nu fick mottaga, därför att det af
försigtighet hade utan konungens hörande concentrerat trupper mot
danska gränsen, ej häller skulle han skymfat en så trogen, tapper och
förtjänt gammal krigare som Hans Wachtmeister med att beskylla
honom för brist på manligt uppförande. Men en Karl XII, som
kunde påstå, att förskansningar kring en armé äro tecken till hjärtats
räddhåga och feghet, var naturligtvis oförhindrad att anse, det hvarje
försvarsanstalt var onödig, så länge ej faran stod öfver hufvudet.
Hvad det egentliga fosterlandet angår, skönjes klarligen, att, ehuru
det ännu var förskonadt för att se kriget inom egna gränser,
hemsöktes det hårdt af de bördor detta altid medför. Och om man ännu
ej förtviflade sålänge segrarne följde de svenska vapnen i fjärran och
konungens lif var sparadt, lägrade sig dock en alt mörkare stämning
öfver sinnena. Ty farorna från Öster växte, under det utsikten till
deras afvärjande blef alt svagare. Och landets nöd var redan stor.
Utskrifningarna bortförde dess bästa krafter, kontributionerna började
öfvergå förmågan att utgöra dem. Och den årligen stigande brist,
med hvilken statsverket, trots den tunga beskattningen, arbetade,
innebar en hotande varning. Detta kapitel om våra finansers historia är
ännu ej skrifvet : författaren har hittills blott lyftat flikar af slöjan,
och därigenom låtit oss ana hvad som döljes bakom densamma. Yi
hoppas dock, att han längre fram skall ägna detta vigtiga ämne deu
fulla skildring som det så väl förtjenar.
De mest hjärtskärande partierna i det föreliggande arbetet äro dock
de som handla om kriget i Östersjöprovinserna. Med öppna ögon har
Karl XII lemnat dessa olyckliga landskap åt sitt öde, låtit dem af
fienden på det gräsligaste förhärjas och lugnt åsett, huru tsaren satte
sig fast vid Östersjön, och detta ehuru alla hans statsmän långt innan
farorna blefvo så öfverhängande, enträget varnade honom, ehuru lian
visste, att hans generaler delade deras åsigter, ja att själfva hären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
