Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URKUNDEN Z. GESCHICHTE DES KURF, FRIEDRICH WILHELMS. 2)7
vårt land, dein, det som rör deras. Emellertid innehåller denna del
tillräckligt många värderika handlingar rörande den svenska politiken
under Karl X Gustafs regering, för att alltid blifva för svenska
historieskrifvare en värderik källa.
De svensk-brandenburgska förbindelserna under den nämnda tiden
hafva ofta framstälts olika af svenske och tyske historieskrifvare. Medan
de ena framhålla kurfurstens vacklande och trolösa handlingssätt mot
den svenske konungen, så betona de andre den ihärdighet och
konseqvens, med hvilken samme kurfurste fullföljde sitt mål att åt
Brandenburg bibehålla Preussen och göra sig oberoende af Polen. Det är
onekligt, att dessa invecklade underhandlingar måste te sig helt olika,
allt efter den synpunkt från hvilken man betraktar dem, men just till
följd häraf saint af den vigt de ega, blir hvarje ny källa, hvarje ny
detalj till och med i högre grad än vanligt af värde för forskaren.
Genom de här offentliggjorda utdragen af brefven från och till
kurfursten erhålla vi flere dylika nya upplysningar från och med aug. 1656.
Det i Königsberg (Welau) ingångna fördraget mellan Sverige och
Brandenburg var ej bygdt på en grund af förtroende och uppriktighet.
Bägge parterna kände ej eller låtsade ej känna hvarandras verkliga
planer, utan de ville blott draga de största möjliga fördelarne af
hvarandra. Fördraget i Marienburg tillknöt visserligen denna förbindelse,
men syftets oklarhet qvarstod. På detta följde det fälttåg, som slutade
med striden vid Warschau. Det är efter denna strid, som det tydligt
framträder, att de allierades intressen voro allt för olika för att bägge
skulle kunna ha fördel af en samverkan. Från denna stund blir det
kurfursten, som drager det längre strået, och svenskt blod gjutes för
att grundlägga den preussiska monarkien. Karl Gustafs fördel efter
Warsch anslaget — Droysen erkänner det i sin monografi öfver detta
slag — hade varit att förfölja Johan Kasimir, kurfurstens fördel var
att försvara sina egna gränser. Karl Gustaf följde kurfursten.
De krigshändelser, som upptogo slutet af år 1656, erbjuda ett
föga uppbyggligt skådespel. De utdrag ur Waldecks m. fl. bref till
kurfursten under denna tid, hvilka utgöra andra afdelningen i
förevarande del af Urhunden und Actenstücke, gifva ytterligare stöd åt
detta omdöme. De visa den oreda i krigsrörelserna, som uppkom
genom de bägge härförarnes olika syften, liksom äfven de faror och
olägenheter, för hvilka trupperna utsattes genom stipulationen i
Marie ii burg-fördraget, att kurfursten skulle vid alla krigsrörelser
tillfrågas och gifva sitt bifall. För långsamheten och svårigheterna skylde
man på hvarandra, och svenska trupper tyckas ej hafva sparats af de
brandenburgska generalerna, hvaremot Karl Gustafs tillmötesgående
synes varit obegränsadt1).
Emellertid dogo icke underhandlingarne ut. Vigtigast af dessa
voro under augusti 1656 de, hvilka fördes mellan Sverige och
*) De rent militära handlingar, som meddelas, äro endast ett ringa latal.
De ligga utom arbetets omfång. Droysen har begagnat dessa och andra här
tryckta handlingar i sin »Geschichte der Preussischen Politik».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
