- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Femte årgången. 1885 /
35

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

URKUNDEN Z. GESCHICHTE DES KURF, FRIEDRICH WILHELMS. 2)7

ligen rikskanslerelis, hållning var i början helt afvisande.
Penningebristen samt möjligen Karl Gustafs önskan synes dock gjort dem något
medgörligare under ett par sammankomster, men de sökte i stället
draga ut på tiden, hvilket ej behagade kurfursten. Denne fordrade
för sin del suveräniteten öfver Preussen samt att svenskarne skulle
afstå från tullarne. Svenskarne ansågo sig väl tvungna till några
medgifvanden, men ville gifva så litet som möjligt. Kurfursten skulle
få den äskade suveräniteten, men inskränkt genom diverse
bestämmelser. Successionsrätten till Preussen skulle tillfalla Sverige, hvilket
invånarne skulle edligen bekräfta, svenskarne skulle bibehålla sina
tullrättigheter, Brandenburg skulle ej få ha flere krigsskepp än Sverige
medgaf. Dessutom fordrade svenskarne penningeersättningar, men
Schwerin misstog sig, när han trodde, att medgifvanden i detta
sistnämnda afseende skulle, underlätta afslutandet af de öfriga punkterna.
Svenskarnes hållning blef under förhandlingarnes fortgång alt fastare.
Rikskansleren började att tala om Preussens »incorporering» och
»com-membrering», uttryck som, enligt Schwerin, skulle medföra ett djupare
iinderdånighetsförhållande än länskapet. Elere orsaker bidrogo till att
stärka svenskarnes mod. Underrättelser hade ingått från polska
hofvet, att man där ej var obenägen att underhandla med Sverige
och utesluta Brandenburg, underrättelserna från Ryssland voro relativt
lugnande och slutligen gjorde det af kurfurstens general lidna
nederlaget vid Protzko vid Luck kurfursten i hög grad beroende af svensk
hjelp.

För att motväga denna svenskarnes öfvervigt vid
underhandlingarne sände kurfursten den från Danmark återkomne Kleist till
Frauen burg med uttrycklig befallning att för svenskarne öfverdrifva
danskarnes fientlighet samt den ryska gesantens i Köpenhamn
inflytande och löften. Kleist, som noga fullgjorde sitt uppdrag, tyckes
dock endast kunnat framkalla en hastigt öfvergående nedstamning.
Motståndet mot kurfurstens planer var kraftigt och hade sin främsta
målsman i rikskansleren Erik Oxenstierna. Kurfursten, som i början
funnit svenskarne så medgörliga, kunde ej tro annat än att nu några
«mysteria» låge till grund för deras handlingssätt. Den 11 oktober
kallades Schwerin tillbaka till Königsberg, och underhandlingarne
afbrötos.

Pufendorff upplyser ej närmare, huru de sedan återupptogos.
Föreliggande del af Urkunden und Actenstücke lika litet. Erik
Oxenstiernas död afbröt säkerligen för en tid underhandlingarne, men med
hans frånfälle var ock det förnämsta hindret borta för en närmare
sammanslutning mellan Sverige och Brandenburg på de vilkor,
sistnämnda ståt framstält.

Detta bevisas bäst af att ett fördrag verkligen kort efteråt afslöts
utan att några stora förändringar i den politiska och militära
ställningen inträffat, hvarigenom svenskarnes förändrade hållning kunde
rättfärdigas. Schlippenbach, Björnklou och Wolfsberg ledde å
svenskarnes sida de förnyade underhandlingarne, ehuru antagligen Karl
Gustaf vid detta tillfälle sjelf var den egentlige ledaren. Angående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:59:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1885/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free