Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
URKUNDEN Z. GESCHICHTE DES KURF, FRIEDRICH WILHELMS. 2)7
denna brefväxling, är den egnad att belysa den polska drottningens
karaktär och det stora inflytande, som hon utöfvade på händelsernas
gång.
De meddelade skrifvelserna från kurfursten till Karl Gustaf, m. fl.
personer visa klart den förres dubbelhet, Karl Gustafs samtida bref
till kurfursten visa däremot det stora förtroende, som Sveriges konung
hyste till _sin allierade och som ej tycktes rubbas af det sätt, hvarpå
kurfursten skötte de polska affärerna. Schlippenbach stannade hos
kurfursten vid konungens uppbrott till Danmark. De korta utdrag,
som anföras af hans underhandlingar, komplettera endast i ringa mon
Pufendorffs uppgifter och äro ej egnade att om denne herres
diplomatiska begåfning eller karaktär ingifva höga föreställningar.
Under juli 1657 uppstod mellan Waldeck och kurfursten, en
brytning till hvilkens belysning åtskilliga bidrag lemnas. Med Waldeck
föll den sista svenskvännen i kurfurstens omgifning. Den 22 aug.
1657 ingicks vapenstilleståndet i Wierzbolowa mellan Polen och
Brandenburg och efter ytterligare några underhandlingar, till hvilka höra
endast några få bref, afslöts traktaten i Welau 19 sept. 1657. I
ett några dagar senare (24 sept.) skrifvet bref framställer kurfursten
de stora svårigheter, hvilka han har att bekämpa, samt förklarar,
hvarföre han närmat sig Gonsiewski. Karl Gustaf fortfar dock med
sina vänliga och uppmuntrande skrifvelser, (11 okt., 6 dec. 1657) och
ännu af den 10 april 1658 finnes från honom ett vänskapsfullt bref
till kurfursten, hvilkens trolöshet han då likväl måste hafva insett.
Äfven med Ryssland hade kurfursten denna tid öppnat
underhandlingar, till hvilkas kännedom bidrag lemnas i första afdelningen.
En instruktion utfärdades för Joachim Eredrik von Borrentin 9 okt. 1657
att afgå såsom sändebud från kurfursten till Moscau. Enligt denna
skulle Borrentin göra alt för att hindra, att ett förbund mellan
Ryssland och Sverige koin till stånd, verka till Polens förmån samt
underrätta om den nya ställning, kurfursten nu intog till nämnda makt.
I en skrifvelse till tsaren af samma dato säger kurfursten, att han
från första stund tänkt att vid lämpligt tillfälle bryta med Sverige.
Öfver de lifliga underhandlingar, som under året 1657 fördes
mellan det brandenburgska och kejserliga hofvet, föreligga också
en serie handlingar, instruktioner och relationer saint kurfurstens
brefväxling under året 1658 med Montecuccoli. Såsom bekant var
det hufvudsakligen den österrikiske ministern Lisola, som åstadkom
försoningen mellan Polen och Brandenburg. Österrike hade lofvat
att aktivt uppträda, sedan fred blifvit sluten mellan nämnda stater,
samt äfven gifva sitt understöd till att Pommern afträddes til
Brandenburg. Emellertid dröjde Österrike, och Brandenburg sökte
upp-lifva detsamma genom ditsändande af von Löben. Det var dock,
först det andra danska kriget som ånyo framkallade ett aktivt
uppträdande af Österrike.
Det under dessa år inträffade kejsarvalet gaf åt de kurfurstliga
underhandlingarne med kejsarhofvet en fördel, som ej lemnades å
sido. Upplysningar angående kejsarvalet samt det renska förbundets
Hist. Tidskrift, 1885. Granskn. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
