- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Femte årgången. 1885 /
76

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

436

ÖF VERSIGTE R OCH GRANSKNINGAR.

Efter att sålunda ha bestämdt sig för metoden, söker förf.
vederlägga de hittills uppstälda åsigterna om sjelfva de historiska
anknytningspunkterna för den ständiga diplomatien och belyser sedan med
åtskilliga exempel de svårigheter som regeringarnes misstro allt
sedan Ludvig XI:s dagar lade i vägen för upprättandet af ständiga
beskickningar. Man betraktade nog allmänt diplomater som af
folkrätten skyddade spioner och ännu på 1600-talet rådde de
folkrättsliga auktoriteterna att behandla dem som sådana, om icke rent utaf
som fiender. Sjelfva Grotius ansåg ständiga sändebud som
förkastliga och öfverflödiga; hvad Sverige angår, är det bekant hvilken
vedervilja Karl XI och Karl XII hyste för allt hvad diplomater hette,
men äfven Gustaf Adolf synes i viss grad ha delat samma åsigt.
Och visserligen så länge det endast gällde att tillämpa Ludvig XLs
råd: »s’ils vous mentent, mentez encore plus», var ej åsigten så
oberättigad.

Förf. öfvergår därefter till sjelfva framställningen af de ständiga
beskickningarnes faktiska begynnelser i de olika europeiska
länderna och börjar förklarligt nog med Italien. Visserligen blir värdet
och säkerheten af hans uppgifter mycket växlande allt efter arten af
de källor, som stått till hans förfogande. Hvad Sverige angår har
han, såsom vi redan nämndt, i afseende på dem uttalat sin
belåtenhet. Det är då skada att han endast haft att tillgå två häften af
Riksarkivets »Meddelanden». De där förekommande förteckningarna
angående Polen, Brandenburg och öfriga tyska stater, som redan
voro offentliggjorda, när hans skrift kom ut, skulle gifvit honom ett
mycket rikare material. Lika litet har han känt den i Hist.
Tidskrift 1884 införda uppsatsen om Svenska diplomatiens organisation
i Tyskland. Hans uppgifter i afseende på Sverige blifva sålunda
ganska knapphändiga. Om de äldsta förbindelserna, äfven de
ständiga, kunna för öfrigt de nämnda förteckningarna icke alltid lemna
upplysningar.

På grund af dessa undersökningar kommer nu förf. till följande
resultat: att de ständiga beskickningarna »härstamma» från de
italienska staterna, i synnerhet Venedig, där systemet under femtonde
århundradet fullständigt utbildat sig; att seden i Ferdinand den
katolskes tid från Italien öfverförts till de större makterna i vestra och
södra Europa; att den mot slutet af sextonde århundradet framträngde
till norra Europa, och slutligen att den nya institutionen, med
hvilken man »medvetet införde något nytt», sedermera i princip aldrig
öfvergifvit». — Att ständiga beskickningar först förekommit i Italien,
därom synes numera de fleste vara ense. Vid sjelfva införandet af
sådana i de olika länderna torde åter, utom föredömet af andra,
åtskilliga omständigheter ha medverkat, olika för olika orter och tider;
på denna fråga inlåter sig emellertid förf. ej egentligen, så mycket
mindre som i det afseendet ej tillräckligt material torde föreligga.

I tredje kapitlet ger förf. en ganska uttömmande framställning

af de diplomatiska rangklassernas utveckling under sextonde och
sjuttonde århundradet och de olika mer och mindre grundliga systemen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:59:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1885/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free