Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
ÖF VERSIGTE R OCH GRANSKNINGAR.
ännu lärt oss att beundra. — Att den skarpsynte rikskansleren nu
lika litet som sedermera, då begäran därom framstäldes, ville sätta
ett ännu kraftigare »medel till framtida storhet» i hertigens händer
genom att uppfylla hans fordran på generalissimusvärdigheten i
Sydtyskland — torde efter detta för ingen synas underligt.
Den 10 Juni undertecknades gåfvobrefvet å Franken. På det
uttryckligaste framhölls däri det nya hertigdömets egenskap af svensk
vasallstat. Yid genomgåendet af förläningsbrefvets olika punkter
framhåller författaren, hum »tung Sveriges hand hvilade öfver sin
nya skapelse. Ej nog med att vissa landsdelar undantogos för
Sveriges egen disposition, hertigens militära myndighet inskränktes
genom förbehåll af svenska besättningar i Würzburg och Königshofen
till fredslutet, allt vin och sädesförråd togs för Sveriges egen del i
anspråk, krigskontributioner måste hertigen erlägga i likhet med de
öfriga förbundna ständerna, och till ali denna tunga räknas äfven
att jesuiterskolan och det katolska universitetet i Wurzburg
upphäfdes och en skola för unga adelsmän i stället inrättades. »Om
hans (hertigens) stolthet skulle på längden låtit sig nöja härmed»?
frågar författaren. »Månne han, i det han böjde sig så djupt, icke
räknade på ödets gunst, som »über kurz oder lang» skulle göra det
möjligt för honom att räta ut sig i sin fulla längd, att resa sig på
egna fötter och, afskakande det svenska oket, stå där såsom en fri
och mäktig tysk landesfürst» !
Efter det s. k. andra Schlesiska stilleståndets afslutande i slutet
af Augusti detta år mellan Wallenstein och Kursachsen, ett fördrag
som till en början med yttersta misstroende betraktades af så väl
rikskansleren som hertigen, hade den senare gjort upp en plan till
ett infall i Böhmen och begärde att Horn skulle få ordre att
samtidigt göra ett angrepp mot Baiern för att hindra Altringer att
bispringa Holk. Kanslern gaf först sitt bifall men ändrade inom 24
timmar mening, förmodligen på grund af underrättelser från Horn.
Oss synes detta omslag i kanslerns åsigter fullt motiveradt dels
genom underrättelsen om den verkliga fara som genom Eerias
antågande hotade Schwaben, hvilket gjorde att Horn icke kunde lemna
detta land, dels uti det något större förtroende som Oxenstierna vid
denna tid fick till underhandlingen med Wallenstein (se Gædeke,
Wallensteins Verhandlungen mit Schweden und Sachsen sid. 72).
Att i detta ögonblick angripa Wallenstein i enlighet med hertigens
plan tyckes oss hafva varit i hög grad oklokt. Obefogad synes oss
därföre bland annat författarens antydan (sid. 252) att fälttågsplanens
förändring skulle berott på en önskan att lemna »utförandet af den
afgörande actionen» icke i hertig Bernhards hand utan »in der hand
des Oxenstiernischen Schwiegersohnes, des schwedischen generals
Horn».
Medan Horn väntade Eerias ankomst, företog han den
misslyckade belägringen af Constanz. »Horns unglückliche improvisation»
kallar författaren denna. Att det, om också i sjelfva verket ett
misstag, icke var en blott nyck utan verkligen ett moment i planen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
