Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
JOHAN III OCH FILIP II.
mot hans person, och han dessutom undrade hvarför jag afreste,
utan att hafva afgjort någonting med afseende på förbundet, i
synnerhet då jag i början sagt mig inom kort vänta Ers Majestäts
beslut för dess verkliggörande *)• Jag gaf dem till svar några
anledningar, som hade drifvit mig därtill, hvarpå de började att svara
med falska ursäkter och ville veta af mig, om jag ämnade resa eller
icke, efter det jag skulle hafva sagt till deras kung, att jag (såsom
ofvan nämdt) af bidade Ers Majestäts beslut angående förbundet.
Jag sade dem att jag var i hans land och att om jag skulle resa
eller stanna berodde af Hans Majestäts vilja, men att jag hvarken
kunde tjena Ers Majestät eller honom, om man toge brefven ifrån
mig. Härpå svarade de, att sådant skedde icke för min skull, utan
för köpmännen som brefväxla härifrån till Ryssland och Danmark.
Med detta svar gingo de sin väg, men kommo igen de samme den
8 i nämde månad och sade mig att konungens vrede ej varit utan
orsak, enär förutom hvad jag skrifvit till honom, som var af föga
vigt, en min tjenare, som jag hade med mig till hofmästare, hade
framkommit med vissa beskyllningar mot mig, hvilka i hufvudsak
innehöllo att jag ville bemäktiga mig detta rike genom att anfalla
det med två segelfartyg och med hjelp och bistånd af Danmarks
konung, som vore min vän; att jag vore en lågättad och föraktlig
menniska, jämte andra dylika dumheter. Detta trodde han, därför
hade han varit så vred på mig. Denne förrädare, som heter
Francisco de Paredes, går, som jag hör, till Flandern med sekreteraren
Tipocio, ty han vågar ej skicka någon riddare eller adelsman, på det
en sådan ej må qvarhållas som gisslan. Jag sände bud till
konungen med begäran å Ers Majestäts vägnar att låta häkta nämde
förrädare och hålla honom i säkert förvar, tills Ers Majestät vore
underrättad. Man svarade att så skulle ske, men likväl går han och
promenerar och för hvar dag ger man honom mera gehör, liksom
om man för penningar köpt en dylik skurkaktighet, för att ha något
sätt att komma ifrån hvad som lofvats.
På aftonen den 5 dennes underrättades jag af min sekreterare
Diego de Benavides att han den eftermiddagen talat med förrädaren
och att han genom löften om lifvets säkerhet och om befordran sökt
utverka, att han härutinnan ville rätta sig efter honom. Ehuru han
ej öppet vidgick det förräderi han begått mot mig, hade han sagt
att konungen hade låtit kalla honom till sig och under häftiga
vredesutbrott tvungit honom att säga och underteckna de saker, som
innehållas i anklagelserna; och att på samma sätt skulle det gå meel
honom (Benavides). Detta förhöll sig dock annorlunda, enligt hvad
samme förrädare sedermera uppgaf; han hade nämligen sökt
företräde hos konungen och sjelfmant gjort hvad han gjorde.
Då jag nu tyckte att konungens vrede fortfor med mera
stränghet än rättvisa, beslöt jag samma qväll den 5 att uppbränna alla
kopior af de bref jag skrifvit till Ers Majestät, och så gjorde jag
1) Eftersatsen fattas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
