Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94–1 5 9 6. 67
under dylika förhållanden nu ej ville komma dit, utan finge de
ensamma beställa om regeringen, som han ej mottagit på sådana
vilkor. Brefvet till Finnarne sände han dem med tillsägelse att
själfva förvara det bäst de villeoch med ett bref, som skulle
afgå till Ryssarne om Kexholm, förklarade han sig ej ämna
taga någon befattning, då hans sanningskärlek kunde framstå
i en misstänkt dager, i fall, såsom antagligt vore, Flemming,
äfven om underhandlingen ledde till sitt mål, ändock ej komme
att återlemna Kexholm, hvarför han afsade sig allt ansvar, om
riket däraf toge skada, och öfverlemnade det åt herrarne, som
»gifva Flemming och andra oroliga människor tillfälle, att
sådan oreda skall i landet uppkomma».
Härmed skulle således underhandlingen hafva varit
afbruten och i och med det samma ali vidare samverkan mellan
hertigen och rådet omöjliggjord. Därhän ville dock Karl vid
närmare besinning ännu ej låta det gå. Två dagar därefter
gjordes nämligen af de hertigliga »rådspersonerna» — Karl Sture,
Mauritz Lejonhufvud, Jöran Klasson (Stjernsköld) och Per
Ryning — med Karls goda minne ett försök att åter bringa
förhandlingarne i gång, i det de skrefvo2) till riksråden, att de
förnummit, det hertigen ej alldeles lät sig behaga dessas svar,
hvarför de uppmanade dem att själfva inom en eller två dagar
komma till Gripsholm, alldenstund mera kunde uträttas genom
muntlig än genom skriftlig underhandling. Vare sig emellertid
riksråden ansågo att detta ej anstod dem eller de, forsigtige
såsom alltid, funno det betänkligt att samtliga lemna sig i den
uppretade hertigens våld, svarade de afböjande, att de blott
blifvit kallade till Stockholm och därför dagligen afvaktat
hertigens ankomst dit; likväl lofvade de de hertigliga råden, att några
af dem skulle komma, samt uppsatte äfven ett skriftligt svar
på hertigens sista onådiga bref. Innan deras beskickning hann
afgå, återupptog emellertid Karl själf underhandlingarne ocli
det på ett mer än vanligt imponerande sätt, i det han till
underhandlare utsåg ärkebiskopen Abraham Angermannus,
biskoparne i Strengnäs och Vesterås Petrus Jonæ och Olof
Stephani samt frälsmännen Erik Stake till Hönsesäter och
1) I stället skref han nu på egen hand till Finland. Se ofvan, ss. 62
och 65.
2) Skrifvelsen är intagen i Karls Reg. under den 24 Juli 1596, hvilket
måste bevisa, att hertigen gillat åtgärden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
