Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94–1 5 9 6. 71
foretaget; härvid funno de emellertid nödigt att söka bevisa,
att detta råd ej stred mot det i Söderköpings beslut
förekommande stadgandet om deras behandling, som afsöndrade sig
från beslutet. De gjorde dock ej något försök att fritaga
Flemming från denna kategori, utan hvad de anförde till försvar for
sin uppfattning var dels den nog tydliga sofismen, att själfva
riksdagsbeslutet förbjöd våldsamma åtgärder, enär det föreskref
att de tredskande skulle »lagligen» kufvas och det ej kunde
bli tal om lagen, »sedan det kommit till händerna», dels att
beslutet tillerkände rådet rätt att fritt säga sin mening, samt
slutligen att rådet ej hade myndighet att på egen hand besluta
någon exekution, emedan riksdagsbeslutet innehöll, att hvarje
sådan skulla ske »efter som vi (ständerna) samtlige finne
tillbörligt och skäligt vara». Herrarne inskränkte sig emellertid
ej| till att sålunda afråda, utan framlade äfven själfva ett
positivt förslag, och af detta framgår, att de oaktadt allt tal om
ett troget iakttagande af Söderköpings beslut dock nu insågo
de farliga konseqvenserna däraf och därför gerna ville skjuta
det å sido, när fråga blef om förhållandet till konungen och
hans anhängare. De föreslogo nämligen: 1) att både hertigen
och rådet skulle skrifva till konungen och begära dennes till—
låtelse att anställa en ordentlig rättegång med Flemming, »icke
enkannerligen för att han sig Söderköpings beslut hafver
förvägrat, utan för hvad annat man kan hafva honom med rätta
att tilltala», samt att man under tiden skulle afstå från alla
krigsrustningar; 2) att man, innan ytterligare beslut fattades,
skulle afvakta ankomsten af den väntade legationen från
Polen; 3) att hertigen och rådet skulle skrifva till adeln och
krigsfolket i Finland och Lifland och, »allt annat utelåtandes»,
allenast fråga dem om ändamålet med deras rustningar, varna
dem för att företaga något mot Sverige samt spörja, om de ej
ville blifva vid konungens ed och försäkran samt, »Söderköpings
afsked oförmält», i allt annat visa hertigen och rådet tillbörlig
lydnad; samt 4) att hertigen och rådet under tiden så mycket
som möjligt skulle beställa om regeringen. Iakttoges allt
detta, sade de sig med säkerhet vänta, att Flemmings oroliga
föeetagande skulle omsider »falla och blifva till intet». Till
sist bådo de, att hertigen ej ville upptaga dessa deras råd
annorlunda än de voro menade, samt förklarade, att, om å ena
sidan han, å andra sidan Flemming skulle fortfarande skjuta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
