Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERTIG KARLS OCH SVENSKA RIKSRÅDETS SAMREGERING 1 5 94–1 5 9 6. 79
fögderi, »ali den stund I låten påskina att I nu föga bättre
ären än då (hvilket likväl annat .borde vara, emedan I genom
de Svenskes tillhjälp kristendomen och evangelii sanna lära
bekommit hafven) och att I nu kasten lagboken under bänken
och den alldeles intet akten». Efter denna lilla digression till
förmån för sin älsklingsplan återupptager hertigen ånyo frågan
om konungens mottagande, i det han förklarar, att, om därmed
skulle lagligen tillgått, så hade ständerna bort underrättas
därom och vidare Finnarne bort möta vid riksgränsen, men icke
»fara och flytta omkring i landet», såsom de nu gjorde, då de
utan befallning af honom, som var rikets regent, församlat sig
vid Pikala och Abo för att begynna inbördes uppror och
tvedrägt. Om konungen vore annorlunda till sinnes än sig borde,
då borde de, som ville synas vara hans trognaste, ödmjukt
förmana honom att afstå därifrån och icke ytterligare styrka till
sådant, såsom Finnarne nu gjort genom sin rustning, hvilken
illa stod i öfverensstämmelse med deras löfte till hertigens
sändebud att ej låta tränga sig från konungens försäkring eller
söndra sig från de andra ständerna. Mot påståendet, att deras ed
till konungen nödgade dem att följa Flemming, anförde
hertigen, att ingen ville göra dem till edsbrytare, men att
under-såtarnes skyldighet att hålla sin ed ej sträckte sig längre än
eden föreskref, nämligen att de skulle lyda konungen i allt det
»försvarligt är för Gudi och mannoin», hvarför de, om annat
tillbjöds, ej borde bifalla det, utan hålla sig vid konungens
och sin ed. Med afseende på borglägret fingo de höra, att de
tagit den sista kon och kläderna på kroppen af bonden, så att
denne måste gå och tigga, och beskyllningen att hafva
hindrat freden återkastades på dem själfva och Flemming, som
hotat och undsagt hertigens sändebud.
Vilja vi åter lära känna, huru riksråden voro till mods
efter förhandlingarnes misslyckande, så kunna vi därom
erhålla åtskilliga upplysningar i förtroliga meddelanden från vissa
af dem till den frånvarande Hogenskild Bjelke1). Utom
dennes vanliga korrespondenter, Ture Bjelke och Gustaf Banér
befinnes nu äfven Erik Sparre hafva uppvaktat honom med en
skrifvelse. Denna ingår ej närmare på de särskilda frågorna,
Se Hist. Bibi. II ss. 291 o. f., där dessa bref af den 10, 11, 15 och
20 September, äro tryckta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
